Har du ett stort modeintresse, men även svår klimatångest? Med ett leende på läpparna och med glad ton tar Moei Al Debis dig igenom miljösmarta modetips från coachen, historier från karriären, och om saftiga berättelser om kändisar (som jag tyvärr inte får skriva om).

Nervöst klickar jag på den gröna ringknappen och väntar med bultande hjärta på att få svar. Hur ska jag agera? Vad ska jag säga? Ser jag okej ut? Min noga utvalda Versace-liknande skjorta börjar klibba fast i ryggen, men all min oro släpper när jag möts av Moei Al Debis glada, om än nyvakna leende över datorskärmen. Han är klädd i en grå sweatshirt från Velour och har fångat upp lockarna i en bakåtvänd keps. I händerna håller han sin frukost, en proteinshake. Jag förundras över att hans frukostklädsel ser bättre ut än något jag någonsin haft på mig.

- Gud, mitt rum är så jävla stökigt just nu… Jag skrattar till och plitar ner “gästvänlig” i mitt block, som efter våra drygt nittio minuter ihop kommer vara fyllt med ord och åsikter från den unga talangen.

Moei Al Debis är född och uppvuxen i Göteborg, och har sedan 16 års ålder arbetat med mode, design, som modell och bloggare, samt på senare år även som influencer.

Al Debis intresse för stil och mode uppstod under barndomen, då hans mamma, en mycket kreativ person, brukade klä upp honom inför skolan, något han snappade upp. Han berättar att han även blev mobbad under skolåren, och hur mode och stil blev som en sköld.

- Mode blev som en försvarsmekanism för mig, och är nog även fortfarande. När jag klädde upp mig fick jag mer uppmärksamhet, jag fick komplimanger… Jag använde mode som ett sätt att visa vem jag var, och för att visa mina känslor. Intresset kommer alltså både från familjen och från skoltiden.

Med ett starkt intresse kom även en lysande karriär, som kick-startades efter att Moei släppte sin första kollektion med tygkassar. Kassarna var en del av en konsttävling för niondeklassare och bar trycket av ett tvådelat ansikte, det ena var Moei som barn och det andra ett lejon.

Kassen blev en succé - de spreds som en storm över sociala medier, och plötsligt dök Moeis tryck upp i musikvideos och över axeln på diverse kändisar. Moei berättar att influencers - då kallade bloggare - började kontakta honom för att få samarbeta. Personer såsom som Viktor Frisk, Linn Ahlborg och Clara Henry hörde alla av sig och ville ha en påse, vilket etablerade Moei i branschen på riktigt.

Det måste ha känts speciellt att som sexton åring ha skapat något av de proportionerna. Jag ber Moei berätta mer om sin upplevelse av perioden.

- Det är det bästa jag gjort i hela mitt liv. Det var det som gjorde att min statistik bara drog iväg, säger Moei och gestikulerar hur hans karriär steg i höjden efter släppet av kassarna.

Det var alltså i och med en konsttävling i nian som Moei Al Debis karriär drog igång på riktigt. Men även efter lanseringen av Moeis tygkassar, och senare även framgången på bloggen och i sociala medier gjorde han valet att stanna i hemstaden Göteborg. Han, likt många andra göteborgspôjkar, jobbade på Liseberg och hängde i Nordstan - något han inte var villig att ge upp för influencer-täta Stockholm, med agenturer och falska vänner. Jag frågar honom om valet att stanna i Göteborg, istället för att, likt så många andra inom yrket, dra kosan till Huvudstaden.

- Jag har ju såklart tänkt på det väldigt mycket. Det händer mycket i Stockholm, men det händer mycket i Göteborg också. Vem fan vill inte bo i Göteborg? Det är ju hur mysigt som helst! Jag har så många vänner som flyttat till Stockholm eller Köpenhamn, men jag pendlar hellre dit. Jag orkar verkligen inte med alla dessa influencers! Folk åker dit bara för att hänga med alla kändisar, och få lite fler följare. Jag vill bara köra mitt race här, och pendlar hellre upp och ner. Det börjar hända mer i Göteborg - folk har verkligen vaknat till! Fler företag startar upp här, fler restauranger, mer livligt. Om alla drar till Stockholm kommer ju inget hända här!

Kassarna blev alltså biljetten till modevärlden, men stod även för något annat som skulle visa sig bli viktigt för Moei; nämligen hållbarhet. Han nämner att tygkassen som plagg inte var lika populärt då som nu, och att det är en tydlig förbättring, rent miljömässigt, att byta ut plasten mot tyget.

Moei berättar även att han upplever en starkare klimatsmart trend inom modebranschen - då framförallt second hand.

- När jag var yngre och någon köpte second hand tänkte man “nämen usch, har du inte råd?”, men nu är det ju hur trendigt som helst! Jag tror folk köper mer second hand än nytt idag, faktiskt. Det är även många företag som återanvänder deras gamla kollektioner för att göra nya saker, såsom företaget Marine Serre.

Jag frågar Moei om miljöaspekter finns i åtanke när han väljer vilka företag han ska göra samarbeten med. Han tystnar och tänker efter ett litet tag.

- Jag tycker inte jag har ansvaret för att företaget ska sköta sig. Gud, nu måste jag passa mig så jag inte får skit från min agentur!

Han skrattar till och fortsätter;

- Jag köper det jag tycker är snyggt, men det är klart att jag kollar upp innan vilka som bryr sig om miljön och vilka som inte gör det, och är det ett företag som inte bryr sig är det klart att jag inte tänker samarbeta med dem. Men det är deras ansvar, säger de att de bryr sig så kommer jag lita på det.

Moei är även noga med att påpeka hur stor bov textil-, och klädindustrin är i miljökrisen, och att han själv har sadlat om till en delvis vegansk diet på grund av hans konsumtion av kläder. Han har även adapterat ett nytt konsumtions trick: köpa färre, men bättre.

- Lägg mer pengar på färre antal plagg. På så sätt håller plaggen längre, vilket både du och klimatet tjänar på. Det är mitt “lifehack”!

Något som är i stark kontrast till det Moei förespråkar är Black Friday, som råkade infalla samma dag som vårt samtal. “Högtiden” har uppmärksammats i USA sedan 1953, och anses vara kapitalismens start på julhandlandet. Black Friday har på senare år även spridit sig till resten av världen, och förra året handlade var tredje svensk på Black Friday, en drastisk ökning jämfört med tidigare år.

Jag frågar Moei om hans egna syn på rea-dagen, som en person som både har arbetat med försäljning och som influencer - ett jobb som till viss del förespråkar konsumtion. Han skrattar och slår ut med armarna.

- Jag hatar det! Varför har vi ens det? Nej, asså… Att handla på Black Friday är det värsta man kan göra! Folk blir så himla galna, “Oh my God, det är Black Friday, vi måste passa på att köpa”, även fast det varken är galna rabatter eller bra för miljön. De lurar ju bara folk.

Moeis engagemang kring miljöfrågan är bara en liten del av hans aktivism. Jag erkänner att jag har stalkat Moeis Instagramflöde under dagarna före intervjun, och att jag där kom över hans senaste kampanj med Amnesty. Moei hade tidigare nämnt vikten i mänskliga rättigheter och att använda sin plattform till rätt saker - till exempel donerades en del av vinsterna från hans tygkassar till välgörenhet.

- Jag brinner verkligen för mänskliga rättigheter och rättvisa, vilket jag tror handlar mycket om min uppväxt, säger Moei och förklarar vidare;

- Jag har blivit mobbad och även slagen på grund utav att jag är från en annan bakgrund. Så efter allt hemskt jag sett kände jag bara att “jag gör detta samarbetet”.

Den attityden - känslan av en djupare anledning, kanske även ett kall, gör att Moei sticker ut ur mängden bland Stockholmssnobbar med Acnemössor och ytliga influencers. Och bara för att Moei Al Debis kan se snyggt obrydd ut i grå sweatshirt och bakåtvänd keps, betyder inte det att han inte kan klä sig i dyra Prada skor för en kampanj med Diesel en timme senare.

Räkna aldrig bort Moei: han är ett namn för framtiden.

Klara Larsson 

Klarala19@isgy.se

En av frågorna som unga diskuterar nu är ifall det gör ondast att föda barn för en kvinna eller bli sparkad mellan benen som man. Vad gör egentligen ondast? Kanske är svaret uppenbart? För att få svaret på den här frågan har vi valt att intervjua några experter.

Alla har upplevt någon typ av smärta i livet. Man kanske har ramlat och skrapat knät, haft huvudvärk eller kanske till och med brutit något. Men vad är smärta egentligen? En av de personer som vi pratat med är Christian Simonsberg, smärtläkare och specialist i smärtlindring. En av frågorna vi ställde till honom var vad smärta är. Vi fick då svaret att smärta är en upplevelse som alla kan uppleva olika. Han berättade även för oss hur smärta fungerar.

- Det är först i hjärnan vi upplever smärta. Om man säger att man ska operera ett finger så kommer smärtsignalerna från fingret och så går de in via nerver upp i ryggmärgen och sedan till hjärnan. Det är först när den signalen går upp i hjärnan som man tänker “aj”.

För starkare smärtor går det att använda bedövning så att det inte gör lika ont. Christian berättar för oss att detta går ut på att hindra smärtsignalerna från att nå hjärnan. Det finns såklart olika typer av smärtlindring. Fysisk och psykisk. En vanlig smärtlindring så som en huvudvärkstablett fungerar genom att det stoppar nerverna från att sända ut smärtsignalerna till hjärnan.

Vårt mål med denna artikel var att få en professionell synpunkt på vad som gör ondast; att bli sparkad mellan benen eller genomgå en förlossning. Både Christian Simonsberg och Linda Vixner sa att smärta är en subjektiv upplevelse som inte går att mäta objektivt.

- Det är svårt att jämföra smärta mellan två olika individer, säger Christian.

När du genomgår en förlossning så förbereds du inför smärtan. Man kan även jobba med hjärnan, närvaro och medvetenhet för att ändra inställningen till smärtupplevelsen.

- Jag tror att information över huvud taget är väldigt viktigt för att hantera smärta. säger Christian.

Att bli sparkad mellan benen kommer som en chock, så det är svårt att förbereda sig. Linda Vixner, universitetslektor på Högskolan i Dalarna berättar om jämförelser av olika smärtor.

- Smärta är en upplevelse precis som glädje, det kan man inte mäta med en kamera eller något annat typ mätinstrument.

Linda gjorde för ett antal år sedan en forskning som handlade om ifall akupunktur kunde minska smärta vid förlossning. De lottade då ut 300 gravida kvinnor. Sedan delade de in dessa kvinnor i tre olika grupper. En av grupperna fick önskad smärtlindring, en annan grupp fick önskad smärtlindring plus manuell akupunktur och den tredje och sista gruppen fick önskad smärtlindring plus akupunktur med elektrisk stimulering. För att jämföra smärtorna så använde de sig av något som kallas för VAS-skalan. Linda Vixner förklarar för oss hur det fungerade.

- De fick skatta på ett 10 cm långt streck där längst till vänster var ingen smärta alls och längst till höger är värsta tänkbara smärta. De fick rita med ett streck där emellan var det kändes.

Det finns många olika typer av bedövning vid en förlossning, Jenny Lysell Bengtsson som är legitimerad barnmorska och jobbar på auroramottagningen hade mycket kunskap inom det här ämnet. Hon beskrev det som att de första värkarna man känner när man kommer in till förlossningen kan liknas med mensvärk. De flesta brukar endast ta en huvudvärkstablett. Något annat som kan dämpa smärtan under en förlossning är att ta ett bad. Andra exempel på bedövning vid förlossning är elektrisk stimulering, lustgas eller ryggbedövning.

Avslutningssvis så är det omöjligt att veta säkert vad som gör ondast mellan att föda barn eller att bli sparkad mellan benen. Trots att sparken kanske kommer som en chock så gör det troligen ondare att genomgå en förlossning oavsett bedövning då det bland annat pågår under en längre tid. En spark brukar oftast liknas vid en värk i början av förlossningen.

- Skillnaden är att man får något för besväret när man föder barn, säger Jenny Lysell Bengtsson.

Forskning har så länge jag kan minnas varit med i mitt liv. Jag har åkt på konferenser med mina föräldrar som är forskare och till och med lyssnat på föredrag om fysik. Nu är det en onsdagseftermiddag och har jag fått en intervju på Chalmers högskola med professor Tord Claeson. Tord har varit ledamot i nobelpriskommitén inom fysik i många år. Men vad är det som är viktigt? Hur går man från att vara en forskare till att bli en nobelpristagare.

Jag slår mig ned vid bordet bredvid Tord för att hålla distansen. Vi befinner oss på hans kontor på Chalmers högskola i Göteborg. Det har precis slutat regna och det är nästan knäpptyst på femte våningen, där han jobbat i över 50 år.

Snart ska Kungliga Vetenskapsakademin premiera årets nobelpristagare i fysik Andrea M. Ghez, Reinhard Genzel och Roger Penrose för deras upptäckt i astrofysik om svarta hål.

Ända sedan jag var liten och fick träffa en riktig nobelpristagare i Sydkorea, har jag frågat mina föräldrar som är forskare om de kunde vinna nobelpriset.

Vad krävs för att komma in i nobelpriskommitén?

När jag ställer min fråga svarar Tord utan att tveka:

- Nobelpris i fysik är det finaste priset man kan få inom jobbet och är därmed också svårt att dela ut. Det behövs många personer med olika åsikter som jobbar i olika områden inom fysik för att förslaget ska kunna få en rättvis bedömning. För att komma in räcker det att man tror att man är bevandrad och har koll på nobelpriset. Det längsta man kan sitta är i nio år. I praktiken är det kungliga vetenskapsakademin som är ansvarig för att utse nobelpristagaren och nobelstiftelsen har hand om pengarna.

“ Mer kvinnor och personer med mörk hy “

Det är svårt att välja mellan många bra förslag eftersom fysik innehåller så många områden som dessutom kan vara helt olika. Vissa nobelpris förslag kan ju handla om människokroppen, och andra om astronomi. Det blir därför svårt att ge de olika upptäckterna/uppfinningarna en rättvis bedömning. Just nu försöker vi också att inte bara få med vita män, men också mer kvinnor och personer med mörk hy.

“ Vi försöker att vara överens men alla har sina åsikter “

Inom kommittén finns det olika åsikter för att det finns några som förstår ett område bättre och andra, som förstår ett annat. Oftast kommer vi överens, det finns alltid olika åsikter men i slutändan är det någon övertygar sig. Vi försöker främst diskutera oss fram och vara överens men om vi inte är det får vi rösta oss fram. När vi diskuterat färdigt vårt förslag går det vidare till fysik klassen. Ibland kan det också bli att klassen inte håller med kommiténs beslut och tar bort eller lägger till namn.

En dag på jobbet ser annorlunda ut för alla, men hur ser din dag ut när ni ska leta efter nästa pristagare?

Vi börjar med att kolla på förslagen långt innan ungefär 1,5 år. Det kommer in ca

450 - 500 förslag och ungefär 300 personer går igenom förslagen. Sedan diskuterar man med fysik klassen. Alla som är med i nobelpriskommitén kommer ihop från 6 till 8 gånger om året där vi sitter i en konferens som varar 4-5 timmar. I år har vi dock behövt ändra planer eftersom många personer inte kan vistas på samma plats. Vi har därför gjort konferenser online. Totalt arbetar man ca en månad om året vilket motsvarar 10% av sin vanliga arbetstid.

“ Var envis “

Att vara forskare är inte ett nio till fem jobb; det är en livsstil. Var envis. Många personer har jobbat hållit på i upp till 30 år. Det finns ingen åldersgräns man kan vara 90 år gammal när man får det eller 30. Glöm inte bort din barnsliga sida, om det inte är kul blir du inte motiverad!

Forskare som vinner nobelpriset, vinner för att de upptäckt nya saker. Varje upptäckt och forskare är unik, men en sak har de gemensamt. De vet aldrig på vad de håller på att upptäcka och att det kommer att förändra världen.

Skräp i haven är ett växande problem. Idag finns det 150 miljoner ton skräp som flyter omkring i världens vatten. Den största delen av skräpet är plast, som tar flera hundra år på sig att brytas ned. Nedskräpningen drabbar i första hand djuren som lever i haven. Varje år dör miljontals djur efter att de har kvävts, förgiftats, drunknat och svält på grund av plasten. Med hjälp av sin smarta uppfinning vill Axel Clase rena världens hav. Vi har fått en intervju med uppfinnaren bakom Havsskruven!

Axel har under sin uppväxt tänkt mycket på frågor kring havet och den ökande mängden skräp. Tankarna övergick till idéer när han städade stränder med sitt fotbollslag. Då insåg han verkligen vilket stort problem nedskräpningen av haven faktiskt är. Nu vill han försöka att med hjälp av sin uppfinning Havsskruven bidra till ett renare hav så att framtida generationer inte ska behöva oroa sig.

Vad är Havsskruven?

- Havsskruven är en flytande plattform som är tänkt att vara 20x20 meter stor med fyra utskjutande skruvar. Med hjälp av den 2000 år gamla tekniken Arkimedes skruv dras skräp i havet in i stora luftkuddar som töms när de är fulla. Tanken är att Havsskruven ska tillverkas av återvunnen plast från haven och drivas av solceller som är placerade ovanpå plattformen. Havsskruven ska placeras vid de så kallade skräpkontinenterna som är stora öar av skräp som bildas där havsströmmar möts. Det är där det mesta av skräpet i havet finns.

Axel kom på Havsskruven när han deltog i uppfinnartävlingen Finn upp med skolan hösten 2019. Eftersom juryn såg stor potential i hans uppfinning tilldelades han första pris inom kategorin teknisk lösning.

På vilket sätt påverkade vinsten din syn på Havsskruven?

- Jag känner mig väldigt hedrad och jag ser det som en bekräftelse på att uppfinningen står sig bra gentemot andra lösningar. Vinsten ökade min tro på Havsskruven och jag känner mig mer motiverad att fortsätta utvecklingen av den. Via tävlingen har jag också fått kontakter, exempelvis från Nederländerna, som kan hjälpa mig att förverkliga min uppfinning. Om man har någon idé som man går runt och tänker på är ett deltagande i Finn upp ett bra sätt att utveckla den. Finn upp inspirerar unga att vara kreativa och komma på nya smarta lösningar på stora som små problem.

Nu vill den unga uppfinnaren vidareutveckla sin idé och sätta Havsskruven i bruk innan det är för sent. Redan år 2050 räknar forskarna med att det kommer finnas mer skräp än fisk i haven om nedskräpningen fortsätter i samma takt.

När tror du att Havsskruven kan sättas i bruk?

- Det finns fortfarande ett antal tekniska problem som behöver lösas. Därför är det svårt att säga exakt när den kan börja användas. Jag skulle vilja börja med att testa uppfinningen i en mindre skala, innan Havsskruven kan skickas ut på de stora haven. Så det kommer dröja några år innan Havsskruven kan tas i bruk.         

Men även om Havsskruven kommer göra skillnad i städningen av havet, så behöver vi samtidigt stoppa källan till problemet. Vi på land måste skärpa oss, skräp ska hamna i soptunnan, inte på marken. För även om det inte hamnar i havet direkt så är det stor risk att det förs dit av vindar, regn och floder. Därför kan det där glasspappret, sugröret eller plastpåsen som du inte orkar plocka upp slutligen nå havet eller i värsta fall magen på ett djur. Att djuren skadas vet vi, men redan nu kan man se att mikroplaster återfinns i fisken vi äter. Problemet har kommit närmare oss och det är nu viktigare än någonsin att tänka på var vi slänger vårt skräp.

Mer och mer tonåringar flyttar hemifrån när de börjar gå på gymnasiet. Med hjälp av 3 ungdomar från Rymdgymnasiet, Kiruna, kan vi se hur ansvaret med ett eget hem kan påverka studierna.

Det är inte ofta tonåringar flyttar hemifrån och bo själva för att plugga på gymnasium. 

Kan detta då påverka hur de studerar? Blir de bättre på att ta eget ansvar både utanför och i skolan?

Jag valde att intervjua tre av mina kompisar:

Jonas, för att han var exalterad på att få bo själv och flytta hemifrån. Noah, för att han jobbar för att betala för sin lägenhet som han har fixat, med hjälp av skolan, själv och stabiliserar sig då ekonomiskt själv vilket ingen annan i vår klass gör. Hanna, för att hon bor med andra som inte är från skolan, en ganska bra bit ifrån den också.

Kan du balansera ansvaret i skolan samt som i hemmet?

- Ja kan nog balansera det helt ok, säger Jonas. Men för det mesta hamnar fokuset mindre på skolan och mer på kompisar och hemmet och sådant.

Hanna berättar att det går helt okej med skolarbetet hemma och tillägger: 

- De enda är ju att man blir nog mer ofokuserad och vill göra annat.

Noah är mer i mitten av Jonas och Hannas svar.

- Jag har lyckats hitta en ”balans” mellan skolarbetet och hemmet. Självklart så prioriterar jag skolarbetet men jag har också en planering som jag följer.

Likheten mellan svaren är att det går ok att balansera ansvaret men att det kan bli lättare att tappa fokuset på skolan. Samt att man lätt vill göra andra grejer som att vara med kompisar istället.

Det kan dock bli lätt blir ofokus på skolan när man inte längre bor med sina föräldrar. Det har att göra med att man är ensam direkt efter skolan utan att någon riktigt kollar till en, så som föräldrar gör. Ansvaret blir fullt på en själv och eftersom tonåringar rent statistiskt har svårt med fokus blir det oftast att man hänger med kompisar istället. Det är då man använder den tiden till att plugga tillsammans. Vilket visar att tonåringar alltid gör det bästa ur en situation.

Får du ekonomisk hjälp av dina föräldrar eller tar du hand om din inkomst själv? I så fall, gör du det genom att jobba och kan det då ta upp för mycket tid från skolan?

- Mina föräldrar betalar för grundkostnader, berättar Jonas, som typ hyra, mat osv. Han fortsätter sedan med att förklara att han ändå för mycket själv samt får studiebidrag. 

Hanna å andra sidan bor inte själv. Hon har andra människor vilket göra att kostnaderna inte blir stora. För det mesta hjälper hennes föräldrar henne också. Hon känner sig lite delad ur det sociala sammanhanget när hon måste balansera skolan och kompisar där med det sociala i familjen som hon bor med.

- Jag finner dom bara som ett störningsmoment ärligt talat, mest kanske för att jag har som två olika liv och måste hålla koll på livet utanför skolan mer än livet i skolan.

Både Jonas och Hanna får hjälp av sina föräldrar i de stora kostnaderna som hyra och mat. Ingen av dom behöver jobba på fritiden så om det skulle finnas något störningsmoment från skolan skulle det vara den sociala biten som måste upprätthållas.

Noah, han har istället skaffat ett jobb på Burger King för att kunna stanna kvar och gå i skolan. Han svarade så här.

- Att ha ett jobb samtidigt som man pluggar är den värsta kombination man kan ha enligt mig. 

Stressen mellan jobb och fritid kan alltså vara väldigt krävande och han vet konsekvenserna och har själv vägt sina pros and cons:

- Visst man tjänar pengar och slipper fråga föräldrar om pengar och kan köpa det man vill men med tanke på hur mycket jag jobbar så har det lett till att jag är både psykiskt och fysiskt helt utmattad. Han skriver att ansvaret över jobbet hindrar honom från att faktiskt vara i skolan om man säger så. Det blir lektioner, jobb och sen plugga. Det blir väldigt krävande för honom och han känner själv att han presterar sämre. Samt att ansvaret i det sociala som hänger över honom.

- Det får mig att känna mig som en främling bland alla andra. Det finns vissa kväller man bara sitter och undrar är det värt det. Jag jobbar medan andra är ute och festar och har roligt, är det rätt? Han avslutar sedan med en enkel sammanfattning av att han må ifrågasätta det ibland men han glömmer aldrig bort varför han gör det.

Känner du dig mer stressad än om du hade bott hemma?

Jonas börjar med att berätta om hur stressnivån sjunker när ens egen frihet ökar då han bor själv. Men tillägger:

- Men jag hade nog också fokuserat mer på skolan. Friheten hjälper mot stressen men inte för plugget.

Eftersom Noah har ett jobb utanför skolan så är hans syn inte densamma.

- Ja, jag känner mig stressad med tanke på att jag jobbar och att jag måste göra allt själv.

Hanna är mer i mitten av deras svar, hon pratar mer om hur spännande det kan vara.

- Njaa, de är ju såklart att vänja sig med en ny miljö, men samtidigt är de ganska kul med utmaningar.

När de allra flesta tänker på stress så tänker de på att man inte hinner med det man vill, men stress uppfattas alltid olika från person till person. Jonas pratar om att hans föräldrar är mycket på honom och därför blir han stressad av det, medan Hanna berättar att hon är bekväm i Kiruna och det enda hon stressar över är att hinna socialisera med sina klasskamrater. Medan Noah har ungefär samma stress som Hanna men istället för att bo så långt ifrån de andra så har han sitt jobb.

Tycker du om att bo själv? Om ja, vad är då bäst? Om nej, vad skulle du då ändra?

Jonas svarade direkt med:

- Ja absolut 100% 10/10 would do it again.

Medan Hanna istället säger

- Alltså, att inte bo hemma men att bo med andra människor är ganska stressande ärligt talat.

Noah tycker dock såhär:

- Jag har fortfarande lite svårt att bestämma mig om att flytta ut är det bästa eller det värsta beslutet jag gjort.

Jonas tillägger senare om hur självständigheten med dess frihet kan vara det bästa som finns. Man blir sin egen person.

Hanna ser det dock ur ett annat perspektiv. Hon beskriver svårigheten med att bo med andra människor som inte har med skolan att göra.

- De känns som att man måste hålla koll på 2 liv samtidigt och inte hänga med klassen som jag kanske vill göra.

Noah njuter dock med att själv även om konsekvenserna inte var något han hade tänkt på innan.

- Att laga mat och tvätta kläder och städa är inget nytt för mig men att jag ska behöva handla själv, hantera mina egna pengar. Var inte något jag var beredd på. Han säger att experimentera och ta risker är något han gillar. Att kunna göra vad han vill när han vill.

- Det händer ju att man tappar kontroll då och då.

Hanna fortsätter sedan med balansen över skolarbetet.

- Sen kan jag inte riktigt fokusera på skolan som jag kanske vill då jag har andra saker att göra.

Medan Noah fortsätter på ansvaret som kommer med att bo själv.

- Att flytta ut har lärt mig en hel del saker och jag har automatiskt tvingats ta ansvar över mitt eget liv eftersom det inte finns någon annan som kommer göra det år mig. Så svaret på din fråga är ja, jag tycker om att bo själv.

Detta bevisar då att även om vi går på samma skola och bor i samma stad upplever vi saker olika. Det är en stor faktor om man klarar av att balansera skolarbete, hem och kompisar. Allt beror på vem man är som person, vilka förutsättningar man har och personens sociala vanor. Men för det mesta kan man säga att ungdomar tycker det är bland annat spännande att bo ensam och ta de ansvaret. 

Jag tror att eftersom man får välja egen skola med inriktningar utifrån sina intressen, samt träffa nya människor med liknande, kan det bli mycket lättare och roligare i skolan. Därav blir det automatiskt lättare med andra vanor som att ta hand om ett eget hem.

Människan har genom alla tider tittat upp på stjärnorna som så vackert glittrar i himlen och undrat, vad finns där ute? Det senaste århundrandet har vi fått lite koll på den värld vi lever i. Vi vet att stjärnor är gigantiska gas klot. I mitten av galaxerna finns det ett svart hål, som äter upp solsystemen den drar mot sin mörka mitt. Men en fråga har alltid kvarstått, hur stor är rymden? Finns det ett slut på rymden eller är den oändlig?

Frågan om rymden är oändlig har skapat en debatt redan innan vår tideräkning. Spjutargumentet började ca 99 f.v.t – 55 f.v.t där Lucretius, en filosof och poet, påstod att det som binder universum måste i sin tur bindas av något. Detta argument var mot filosofen Aristotle som påstod att rymden istället är en sfär. Han påstod att jorden är rund då allt drar sig till mitten och så gör resten av universum. Ännu idag fortsätter denna heta debatt.

Jonnie Järnmark är fysiklärare på Rymdgymnasiet i Kiruna och har tidigare jobbat med radioastronomi på Chalmers. Han har som många andra funderat över just denna fråga.

-Jag tror att rymden är oändlig eftersom de nuvarande teorierna inte går att komma ikapp de delar av universum som ligger långt borta och dessa delar åker hela tiden bort från oss med en svindlande hastighet, Förklarar Jonnie i intervjun över mail.

Möjligheterna

Om universum då är oändligt, betyder det att om du går mot ett håll ut i rymden, så kommer du tillslut märka att det finns en grupp partiklar som är likadana. Om du åker tillräckligt långt ut kommer du tillslut hitta en grupp partiklar som är en kopia av dig själv. Det finns däremot olika definitioner av universum. Allt som existerar är universum men den andra definitionen är allt vi vet finns, alltså det vi har sett är universum. Det innebär att vårt universum är 14 billioner ljusår stort åt alla håll. I fallet man använder sig av den senare definitionen handlar det om multiuniversum. Det existerar alltså andra universum som vi inte kan se eller vet om. I ett oändligt universum eller i multiuniversum så kan även fysiken kunna ändras. Man menar att fysiken vi känner till kanske inte är samma vid en annan del av universum. Det kanske finns mer än ett Big Bang eller olika versioner av Big Bang.

Jonnie utvecklar vad konsekvenserna i ett oändligt universum skulle innebära:

-En konsekvens av detta blir att vi om några miljarder år kommer se mycket mindre antal stjärnor efter som ljuset från nyfödda stjärnor långt borta aldrig kommer fram till oss. Stjärnorna nära oss slocknar pga. bränslebrist.

Universumets slut

Många forskare påstår att rymden är en sfär liknade form medan andra påstår att den är platt. I teorin där rymden är en sfär tror forskare att man inte kan åka utanför. Om man åker åt ett håll kommer du tillslut hamna där du började. I ett universum som tar slut finns det bara en typ av fysik. Endast ett Big bang har inträffat där hela universum skapades. Men om Big Bang skapade ett universum som tar slut, vad fanns innan? Det är omöjligt för oss att veta men en av teorierna är att det fanns ett annat universum som kollapsade till en punkt för att sedan explodera och skapa Big bang. Detta innebär att universum kollapsar och skapas igen. En teori som går hand i hand med detta är att hela universum slukas upp av svarta hål som sedan blir ett, exploderar och skapar ett nytt universum.

Kommer vi någonsin få svaret?

Avslutningsvis har båda sidorna av debatten stora brister. Flera problem uppstår när man tänker på att rymden är oändlig. Vi vet ungefär när rymden började expandera vilket ifrågasätter hur det skulle kunna vara oändligt. Problem uppstår även när man tänker att rymden har ett slut. Vart kom allting från början? Någonstans måste partiklarna kommit från när Big Bang inträffade. Om universum kollapsar på sig själv i en cykel, måste cykeln ha startat och hur? Debatten har existerat i över 2000 år och ingen vet hur länge den kommer fortsätta.

Många ungdomar längtar efter att flytta hemifrån och vara självständig. Men hur går det när de faktiskt gör det? På Rymdgymnasiet så har nästan alla elever flyttat hemifrån för att gå på det gymnasiet, men hur går det egentligen för dem? I detta reportage så har vi frågat elever som har flyttat hit men också lärare på skolan som har fått se hur eleverna påverkas av detta från ett annat perspektiv.

Kiruna, en av Sveriges nordligaste städer. Med kalla vintrar, milda somrar och ett par månader om året då solen inte ens går upp är Kiruna onekligen en intressant miljö som inte riktigt liknar något annat. Trots det flyttar flera ungdomar hit varje år för att gå på en väldigt specifik skola. Att flytta hemifrån är en dröm som nästan alla tonåringar har haft. Om du själv är i den åldern eller om du har varit i den så vet du hur det är att ha den längtan efter frihet och efter att vara självständig. Känslan att inte ha någon som säger vad du får och vad du inte får lov att göra är jobbigt så det är bara naturligt att man i tonåren börjar fundera på hur livet hade varit om man inte hade någon som gjorde det. Fast det är ändå inte så ofta man ser någon göra det. Det är ganska ovanligt för människor att flytta hemifrån när dem är mellan 15-16 år gamla men nu ska vi se hur det faktiskt går när man gör det.

Björn Andino går på Sveriges nordligaste skola, Rymdgymnasiet i Kiruna och han har precis flyttat ifrån Malmö för att gå där. Omväxlingen från det varma Malmö till det kalla och snöiga Kiruna är stor men det är en förändring som de flesta som börjar här är beredda på. Så vi kontaktade Björn för att faktiskt kolla upp hur det är att vara självständig och bo ensam i en sådan ung ålder. Så vi kontaktade Björn och vi bestämde att vi fick ta intervjun online på nätet. Då frågade vi Björn varför han valde att flytta i sån tidig ålder och han svarade.

-Jag flyttade hemifrån delvis för att gå på Rymdgymnasiet men också för att uppleva det riktiga livet.

 Vi frågade sedan hur det är att ha allt extra ansvar som han inte hade innan när han bodde själv och vilka vanor som skapats på grund av detta och då svarade han med.

-De vanor som jag utvecklat här är väl att diska och plocka undan efter mig men det kan variera från person till person. Så de vanor som jag tror att de flesta har fått blivit tvungna att utveckla när de flyttade upp hit är väl att laga mat och tvätta regelbundet.

 Vi frågade sedan honom om hans matvanor och då svarade han att de inte är lika bra som de var när han bodde hos sina föräldrar. Han säger att det är delvis för att han inte har tid men också för att inte spräcka sin budget. Vi frågade sedan om han hade några planer över att flytta hem igen och då svarade han att han inte tror att han kommer det. Till sist så frågade vi om han skulle rekommendera andra ungdomar att flytta hemifrån tidigt och till det så svarade han.

- Jag rekommenderar det starkt, så länge man är redo för det.

Likt som Björn tyckte att ungdomar borde flytta hemifrån tidigare så stämmer det faktiskt överens med vår biologi som säger att vi borde flytta hemifrån vid ca 16 års ålder eftersom det är då människor är biologiskt redo att göra det. Det är därför ungdomar får känslan att dem vill flytta hemifrån vid den åldern säger Lisa Holmström, biolog och lärare på Rymdgymnasiet.

Vi ville dock ha en åsikt från någon som har hållit koll på eleverna på Rymdgymnasiet ett längre tag och kan säga hur deras hälsa och liknande är när de precis har flyttat hemifrån så då frågade vi Lisa Holmström lärare på Rymdgymnasiet. Som lärare här har hon upplevt mer av Kiruna och livet här än många elever på skolan. Första frågan vi ställde var om just hälsan på eleverna den första terminen och då svarade Lisa.

-Det finns två typer av hälsa, den mentala och fysiska men de går båda på samma tre principer: motion, sömn och kost. Vad jag har sett så kan alla tre försämrats från terminsstart till höstlovet. Vilket kan både leda till dålig fysisk hälsa men också en dålig psykisk hälsa. 

Sen frågade vi om varför folk väljer att avbryta sina studier och åka hem och då sa hon.

- Det är delvis på grund av familj och sånt men också på grund av att de inte klarar av stressen av att flytta hemifrån utan att känna en enda person. 

Vi frågade också om hon såg några fördelar med att flytta hemifrån när man är så ung och då svarade Lisa.

- Ja, absolut. När du flyttar hemifrån vid gymnasiet så lär du dig att ta hand om dig själv och hur tufft livet är i en tidig ålder. Vilket är väldigt positivt för många andra lär sig inte det förrän de har börjat högskola vilket blir mycket jobbigare eftersom att då måste de anpassa sig till det tuffa studentlivet samtidigt som de ska lära sig att ta hand om sig själva.

 Till sist frågade vi om hon tycker att flytta hemifrån tidigt är bra och då sa hon.

 -Ja, för du lär dig inte bara att ta hand om dig själv då också utan du lär dig hitta dig själv under denna tiden och desto tidigare man gör det, desto bättre.

Så ska man flytta hemifrån om man får chansen när man är 16? Enligt de som har gjort det och de som har observerat dem göra det så säger båda parter ja, Så hamnar du i en situation där du ska flytta hemifrån när du är ung så ska du inte oroa dig, du är gjord för att göra det och du kommer att växa som person genom den resan.