Ett gäng unga tjejer från Malmö tröttnade på att det fanns för lite gratis idrott för unga i Malmö och byggde upp en egen förening. Idag på Järvaveckan intervjuar vi Mia, Astrid, Celine och Agnes från Bulltofta IF. – Hela budskapet med föreningen är att det ska vara gratis att det är unga som leder unga, säger Agnes.

Tjejerna ger ett starkt intryck, de är väldigt pratglada och mogna. Alla tjejer är extremt ambitiösa och motiverade till att utveckla deras sin förening samt uppnå sina mål. 

Deras förening Bulltofta IF startades 2019 och skiljer sig lite från andra föreningar eftersom alla ledare är mellan 11 och 16 år. Det är också unga som sitter i föreningens styrelse. Det betyder att det är de som bestämmer över föreningen, med stöd av vuxna. Det är Skånes Skolidrottsförbund som gör det möjligt. Genom deras bidrag kan alla aktiviteter vara helt gratis!

Berätta lite mer om er själva och er verksamhet!

Agnes: - Vi började 2019. De flesta var då bara medlemmar men sedan har vi byggt upp det blivit ledare och suttit i styrelsen.

Celine: - Jag har börjat vara medlem först, men sedan ville de att jag skulle bli leda. Först var det genom skolan men nu driver vi det utanför skolan.

Varför är det viktigt för er att unga driver föreningen?

Mia: - Det är enklare för unga att komma på aktiviteter som lockar andra i samma ålder för att man vet vad de tycker om. Man kan tänka mer från sitt egna perspektiv, vad man själv hade velat gå på. Våra aktiviteter blir på ett annat sätt. Man kommer dit för att ha kul. Jag kommer inte till klubben bara för att sporta. Jag kan sitta på bänken och snacka med kompisar och bara ha kul! Så vi är lite mer än en idrottsförening, vi har ett umgänge där också. 

Agnes: - För oss ledare känns bättre att det är vi och inte bara massa vuxna. Om det är vi som får komma fram med idéer så blir man mer engagerad.

Astrid: - Om man har vänner som är ledare så är det ännu roligare att komma på aktiviteterna. Det känns också som man får ta mer plats än om det vore en massa vuxna som hade stått och pratat om vad de tyckte. Då skulle det nog känts som att barnen inte fick ta plats. Det känns mycket lättare att prata inför alla när alla är unga. 

Vad fick er att vilja börja med detta?

Agnes: - Vi märkte att många unga och barn inte kan idrotta för att det kostar pengar. Därför ville vi ha en förening som är helt gratis.

Vad har ni lärt er genom engagemanget i föreningen?

Mia: - Vi har gått mycket utbildningar, varit på läger och dagsutbildningar, och har lärt oss om hur man leder unga och i att arrangera större evenemang. Vi har också lärt oss hur man bjuder in folk, hur man sprider saker och att leda en lite större grupp med folk och hur man får folk att lyssna och så. Det kanske inte låter jättekul men det är roligt! Utbildningarna hålls av Skånes Skolidrottsförbund. De som går utbildningarna kan själva hålla i utbildningarna när de blir äldre. Det är kul att se att man kan bli något större när man blir äldre! Man har lite fördelar.

Celine: - Det står också på vårt cv lite av vad vi gjort i föreningen, om vi suttit i styrelsen till exempel.

Astrid: - Vi har också lärt oss om hur man inkluderar alla på aktiviteterna.

Har ni några tips till andra unga som vill bli ledare?

Astrid: - Bara kör, kom på idéer och bygg utifrån det!

Ungdomsbrottslighet är ett stort problem i samhället och polisen jobbar mycket med att motverka det. Vi befinner oss på Järvaveckan 2022 och har intervjuat polisinspektören Therese Shekarabi som berättar om ungdomsbrottslighet och allt vad det innebär. 

Vad innebär det att vara polisinspektör? 

- Vi har lite olika grader. De är inte jätteviktiga men med dem följer olika funktioner, som i militären. 

Jobbar ni mycket med att förebygga kriminalitet hos ungdomar?

- Jag är kommunpolis som det heter och vi jobbar ju nästan bara brottsförebyggande. Ungdomar och nyrekryteringar är den viktigaste frågan och lite som de håller på och diskuterar nu på scenen här i bakgrunden så har vi ju problem med skjutningar och gängkriminalitet men vi har också väldigt många frihetsberövade och det går hyfsat bra i våra mordutredningar just nu men problematiken är att vi inte har så många nya poliser. 

Hur vanligt är det att unga begår brott jämfört med vuxna?

- Jag har inte exakta siffror men unga män är i högre grad både brottsutsatta och gärningspersoner så man brukar säga att det finns en ålder där man är som mest brottsbenägen och det är ungefär mellan femton till tjugoett år. 

Vilka brott är det som oftast begås av ungdomar?

- Det ser också lite olika ut. I mitt område som är Järva, Spånga - Tensta och Rinkeby så är det dels de mer klassiska som ungdomsrån, misshandel osv. men också så ser vi att internetbedrägerier och den typen av brott är ganska utbrett och sen är det narkotikabrott. 

Varför dras ungdomar in i kriminalitet?

- Det kan ju vara olika anledningar men i Järva har vi tre särskilt utsatta områden där vi brukar prata om att man innesocialiseras i gängen. Det är så normaliserat att man erbjuds narkotika men också vapen och våld i sin vardag så man tänker inte på att man går med i ett gäng utan man hänger bara med sina kompisar eller grabbar som man har vuxit upp med och det är tyvärr ett alternativ att komma in på arbetsmarknaden. 

Att rehabilitera unga som begår brott är ju väldigt viktigt men hur lindriga är straffen för ungdomar jämfört med vuxna?

- Vi har ju straffrabatt för ungdomar och man kan ju ha många olika åsikter och det är ju egentligen en politisk fråga men det vi kan se att det som faktiskt ger resultat är när vi går in i väldigt tidig ålder tillsammans med socialtjänsten. Vi kanske kan ge socialtjänsten en lägesbild som de behöver och de har ju verktygen att hjälpa ungdomar ur kriminalitet för det är ju det som är områden. Vi ser inte att höjde straff per se är en lösning men i de värsta fallen och när man blir äldre så måste vi höja straffen. 

Är rabatterade straff för folk under arton?

- Det är faktiskt enda upp till tjugoett. Det har man sett över nu och det kommer en straffskärpning och för två år sedan kom det straffskärpning vad gäller vapenbrott som har varit väldigt framgångsrik och innebär att man börjar med lägst två år på straffskalan. Det gör dock så att vi ser att man lägger så att säga vapnen på yngre och yngre personer då man blir straffmyndig då man blir femton. Och barn under femton är det bara socialen som tar hand om. 

Vilka utmaningar finns det egentligen inom yrket gruppträningsinstruktör? Hur gör man för att kroppen ska hålla i det kroppsliga arbetet?
- Tänker man inte till gällande sin träning är det lätt att kroppen tillslut ger upp, säger Angelica Kny Vesterlund, gruppträningsinstruktör på IKSU sport.

1968 tog Les Mills sin början, och är idag den största kompositören inom gruppträning. Les Mills erbjuder allt från cykling till yoga, med förkorrigerade pass som instruktörerna följer till punkt och pricka. Utvecklingen har kommit långt och gruppträningen ser inte ut att försvinna i första taget. Det arbete som gruppträningsinstruktör hjälper till och ökar folkhälsan, idag är det många som är i behov av coachning i deras träning.

Att jobba som gruppträningsinstruktör kan innebära en rad olika uppgifter. Det är ett brett område, som handlar om att inspirera och motivera. Det huvudsakliga syftet som gruppträningsinstruktör är att sprida glädje, svett och en stimulerande puls under ett pass. Precis som en PT måste du kunna utföra övningar rätt och kunna anpassa utefter deltagarnas olika erfarenheter - regression och progression. Det handlar om gemenskap mellan deltagarna, men även kollegor. Man ställer upp för varandra och hjälps åt att komma framåt. Eftersom att yrket är så brett medkommer många olika utmaningar och erfarenheter.

- Jag har gjort det mesta, ramlat av scenen och tagit med micken på toaletten, säger Sofia Johansson, gruppträningsinstruktör på IKSU sport.

Utifrån ett samhällsperspektiv påverkas hälsan både positivt och negativt av ett sådant här yrke. Världshälsoorganisationen, WHO, beskriver hälsa som “ett tillstånd av fullständigt fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande.”. Gruppträningsinstruktörer har ett stort behov av att arbeta med kroppen, vilket ställer många krav, både fysiskt och psykiskt. Samtidigt som det är viktigt att planera sin träning, kost och hälsa så är det också viktigt att hitta en balans mellan dessa faktorer. Hälsan får inte komma i andra hand. I detta arbete har man ett stort ansvar över andras rörelse i vardagen. Utan gruppträning skulle allt fler sitta stilla, då gym eller lagsport inte är för alla.

Sofia Johansson och Angelica Kny Vesterlund är två lärare på idrottsgymnasiet, på Dragonskolan i Umeå. På deras fritid arbetar de båda som gruppträningsinstruktörer på IKSU sport, med 1-2 pass i veckan, något de gjort i närmare 20 år. Förutom det är de även utbildad personlig tränare. Men PT-yrket är inget de jobbar aktivt med idag. På deras pass på IKSU sport arbetar de lite olika. Angelica jobbar med Les Mills, koreograferade och förutbestämda pass, som kommer ut en gång i kvartalet. Sofia jobbar med egen koreografi, vilket ger henne fler möjligheter och mer frihet.

De båda upplever att det finns många utmaningar med jobbet.

- Då jag varit instruktör i snart 20 år så märker jag att jag gärna vill ha en hög ljudvolym för att få samma känsla på passen. Musiken är viktigt och jag har nog vant mina öron med hög musik. Vi har larm som signalerar i olika färger om volymen är för hög och jag ligger alltid lite för högt. Dumt, men annars blir det inte samma känsla på passen. Så jag måste lära mig att inte höja för tidigt på passet utan vänta lite så att vi kan ha lite högre på slutet, säger Sofia angående ljudnivån under passen.

Detta påverkar henne vidare utanför salen då hon ofta vill ha det tyst i hemmiljön. Angelica tycker inte att hon påverkats speciellt mycket av ljudet men upplever större problematik kring stressen. Stressen att ta sig i tid till passen, efter sitt ordinarie jobb, pressen att leverera, kraven och förväntningarna från deltagarna ska uppfyllas. Alla dagar är energin inte på topp.

I jämförelse med andra jobb är arbetet som gruppträningsinstruktör mer fritt. IKSU sport vill att deras instruktörer kör två pass i veckan, men det är ett krav som Sofia i dagsläget känner är orimligt och det har IKSU överseende med. Detsamma gäller arbetstiderna. Även fast tiderna är obekväma sätter man sina tider själv för det mesta. Dessutom är konkurrensen på marknaden så stor, som missnöjd instruktör är det enkelt att byta till ett konkurrerande gym.

Förutom dom obekväma arbetstiderna så är det lätt att arbetet följer med en hem. Detta är både Sofia och Angelica vana vi då de även jobbar som lärare. Men detta gör att den originella arbetstiden inte blir allt arbete som läggs ner. Angelica måste vid ny release inom ca 2 veckor kunna sitt nya Les Mills pass, det förväntar sig deltagarna, men även arbetsplatsen. Detsamma gäller för Sofia som måste själv komma på sina steppass, och kontinuerligt byta ut dem. Detta är viktigt för att behålla sitt deltagarantal. Det är något båda två anstränger sig mycket kring. Angelica menar på att:

- Det gäller att kunna leverera ett bra pass. Alltså att kunna passet, kunna koreografin. Kunna leverera och visa en personlighet. Ta i, för då vet jag också att det inspirerar ganska mycket (...). Det gäller då att innan pass gå igenom det, lyssna på låtarna i bilen på vägen dit. Lägga ner kvällar till att lära sig den nya releasen, för att kunna leverera.

Varför det i princip nästan inte är någon som har gruppträningsyrket som heltidsjobb grundar sig i att det inte är rimligt i längden. Varken kroppen eller hjärnan orkar med. Att jobba på heltid skulle innebära att man kör 7-8 pass per dag, det skulle kroppen snabbt ta skada av. Vid träning bryts kroppen ner, och den måste få tid att återhämta sig skriver Doktor.se, kring överträning. Därtill även orsaken till att varför många faller ner i överträningen, återhämtningen uteblir. Vidare menar hemsidan på att “Vid överträning kan motivationen börja bli till tvång och resultera i att prestationerna försämras. Träningen kan bli ett ”måste” för att man ska känna sig nöjd med sig själv, samtidigt som motivationen och lusten att träna inte längre finns där.”. Överträning kan i värsta fall leda till depressioner, och förutom det så är det vanligt att man får en ökad puls och infektionsrisk, även trötthet är ett vanligt symtom vid överträning. Det är många som själv inte vet att det hamnat i överträning. Det är därför så viktigt att lyssna på sin kropp, speciellt i detta yrke.

För att hitta en sund balans mellan sin träning och det övriga livet är det viktigt att man planerar sin träning. Det har jag som PT lärt mig, och även något Sofia och Angelica förespråkar. De båda önskar att deras egen planering blev bättre. Sofia som under många år jobbat som idrottslärare har med tiden insett att det inte går att vara med i alla aktiviteter som lärare. Ibland får man stå över fotbollen och volleybollmatchen som ser så kul ut. Angelica som tränar mycket på sina arbetsplatser räknar inte in dessa timmar som träning. Hon tränar 5-6 gånger i veckan, utanför sina arbeten. Vilket hon själv ibland reflekterar kring, då många bäckar små kan leda till överträning.

Precis som WHO definierade god hälsa som, handlar träningen om att hitta sin egen balans. Vilket även gruppinstruktörer själva kämpar med. Det är därför viktigt att i samband med träning tänka över vilka faktorer som blir påverkade. Utan den goda hälsan kommer kroppen att brytas ner, vilket kan ge allvarliga konsekvenser. När yrket kan vara något ensamt är det viktigt att lyssna på sig själv. Det är viktigt att tänka på att extrajobbet måste komma i andra hand, övriga omständigheter måste komma först. Det leder till ett hälsosamt tränande.

Barnskötaryrket kan ha stor påverkan på hälsan. Var tionde förskolepersonal sjukskriver sig.
- Det är väldigt utmattande, säger barnskötaren Ida Berglund.

Att vara barnskötare innebär så mycket mer än att bara passa barn. Som barnskötare ger du barnen trygghet, uppfyller deras behov, kunskap och stöd att utvecklas till egna och starka individer. Man måste jobba utifrån att alla barn är olika och har olika behov och därefter utforma den pedagogik man utför. Det är ett arbete med många utmaningar men samtidigt väldigt givande på många sätt. Barnskötare är också extremt viktiga ur ett samhälleligt perspektiv, då vårdnadshavare måste gå till arbetet och alltså inte kan ta hand om sina barn. Utan barnskötare kan vi alltså inte arbeta i lika stor utsträckning, vilket leder till att samhället stannar av och det blir stora konsekvenser. Men för att en barnskötare ska kunna utföra ett bra arbete behöver hen ha en god hälsa.

Enligt WHO är definitionen av hälsa “Ett tillstånd av fullständigt fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande”. Det finns ett flertal faktorer inom barnskötaryrket som påverkar hälsan: ljudnivån, lyft, stress, och kollegor för att nämna några. I en intervju med barnskötaren Ida Berglund i Umeå kommun berättar hon om sina erfarenheter gällande hälsa och välmående på arbetsplatsen.

- Det blir mycket lyft av olika slag, bärande och att sitta på huk om man inte har en pall. Ens kollegor, barnen och föräldrar kan vara en del där både den sociala och psykiska hälsan påverkas då jag jobbar med människor, säger Ida.

Trots att Ida bara jobbat som barnskötare i några månader så känner hon av hälsoeffekter av arbete. Enligt en undersökning gjord av SVT (2017) sjukskriver sig en av tio förskolepersonal, vilket är extremt höga siffror jämfört med andra branscher.

- Jag har hört många på förskolan jag jobbar på som har sjukskrivits, och jag förstår redan varför det gått så långt för dem, säger hon.

Låt säga att ett arbetsliv är ungefär 40 år. Då är det 40 år av barnskrik, stress, långa dagar, brist på vikarier och blöjbyteslyft. Detta kan leda till kroppsliga problem som tinnitus och ryggont men även sömnproblem och utbrändhet. Man möter även svårigheter gällande barnen som måste hittas lösningar på för att främja utveckling, men också föräldrar som man måste samarbeta och samtala med vilket kan vara påfrestande - speciellt om man har olika syn på saker och ting. Detta kan leda till psykisk utmattning då man kan ha svårt att lämna jobbet på jobbet. Det blir lätt att man grumlar och försöker hitta lösningar konstant, även i soffan en lördagkväll då man egentligen borde slappna av. Ida säger i intervjun:

- Det kan ju ibland vara svårt att lämna jobbet på jobbet då man alltid försöker hitta lösningar, det är väldigt utmattande.

Ens kollegor är några som man som barnskötare jobbar mycket nära. Man tvingas samarbeta för att lösa dagen och därför är kollegorna något som kan påverka ens trivsel och arbetsvilja. Då det just nu är lite vikarier tillgängliga samt att fler sjukskrivningar bidrar till brist på personal, vilket leder till att man som arbetslag verkligen måste ställa upp för varandra och bidra med positiv energi.

- Man måste ha en god stämning i arbetslaget för att vara en motivation och pepp till varandra. Utan att man hjälpa varandra, att nå samma mål och en gemenskap ger man bara varandra negativ energi och ett tyngre jobb än nödvändigt, säger hon.

Som tur är finns det hjälpmedel och lösningar för att ändå kunna ha ett hälsosamt och långvarigt arbetsliv som barnskötare, stora som små. Genom att höra av sig till rektorn på förskolan så kan man be om att införa de åtgärder som man känner fattas på förskolan. Även om man för stunden kanske känner att man klarar sig bra och har energi så är det mycket bra att man vidtar åtgär det för att främja en fortsatt god hälsa i arbetslivet. Men ens livsstil påverkar ju självklart också så se till att få riktigt med vila, sömn och att göra saker utanför jobbet som gör dig glad, t.ex. hobbys.

- Ergonomiska hjälpmedel, öronproppar, teambuildingaktiviteter, möten där hälsa diskuteras, bättre schema, tillräckligt med semester/vila, tror Ida är hjälpande insatser.

En god hälsa är alltså nyckeln till ett hållbart och långt arbetsliv men för att detta ska vara möjligt så krävs det att man har koll på de påverkande faktorerna för att då kunna förebygga. Försök skapa en god stämning och tillit i arbetslaget för att kunna hjälpa och stötta varandra, ta hjälp av ergonomiska hjälpmedel, säg ifrån och ta ställning gällande scheman och arbetsbelastning. Försök också lämna jobbet på jobbet, trots att det kan vara svårt. På så sätt får du vila på riktigt under dina lediga dagar och undviker utbrändhet och onödig stress. Då kommer vi främja hälsan och minska antalet sjukskrivningar. Det är ett underbart och viktigt jobb som kan ge mycket energi och positivitet om man tar hand om sig själv under tiden.

Jag lägger tänkandet om läxor och ljudet av elever bakom mig när jag stiger in i sal 225 tillsammans med lärare Jonas Baatz på Strömstad Gymnasium, redo för att höra hans historia om resan genom krig och tillbaka.

-När jag gick i sjätte klass såg jag en dokumentär om svenska FN soldater i Libanon och tänkte att det där var häftigt, säger Jonas tidigt i samtalet med en betonande röst. Men en liten, söndermobbad och klen kille från dessa trakter i Sverige, jag var ju inte i närheten av de män jag sett på TV, tillägger han sedan.

Som FN soldat kom Jonas att tjänstgöra i Bosnienkriget, ca 6 månader. Han tillhörde den 3 bataljonen. Vid tiden han anlände våren 1994 var läget under viss kontroll till skillnad från hur det var när den första bataljonen från Sverige anlände.

-Fördelen vi hade var att vi tränades av de killar som tidigare varit där, de upplevde saker som är närmast obeskrivliga. De rullade in i etniskt rensade byar och soldater blev beskjutna, till och med kidnappade och skenavrättade. Vi hade inställning att det var det som väntade.

Jonas beskriver de följande veckorna efter de anlänt som de glodde på träd då det i princip inte hände något, vilket senare ändrades.

-Visst, vi kanske inte tittade på ingenting. Vi såg till att mat kom fram till människor och levererade byggnadsmaterial. Vi röjde miner och byggde broar, det är ohyggligt viktigt. Men adrenalin pulsen av att vara i ett fullt krig, det märkte vi inte av till en början.

Månader senare ändrades läget. De blev beskjuten med prickskytte. Deras rörlighet förhindrades med blockerade vägar och det kastades granater.

-En soldat tryckte en Kalasjnikov i mellangärdet på mig, han tyckte att jag skulle dö. Vi provocerade dem för hårt. De hade ett krig att utkämpa och här kommer vi med fräcka solglasögon och all utrustning i världen.

Det är bara en av flera incidenter jag får höra av Jonas och rummet känns laddat med känslor. En gång bröt strider ut framför oss. Jag har ingen aning vem som sköt först men det var som att slå på en strömbrytare sedan var hela kriget i gång. Det är som att följa en tennismatch där 60 personer spelar, berättar han.

Efter ett tag blev en evakuering aktuell och en period senare återvände Jonas till Sverige. Det är vanligt för soldater som återvänder från krig att lida av Postromantiskt Stressyndrom.

-Det var konstigt att komma hem. Lika främmande som krigsvärlden är för dig, blev den normala världen för oss. Det tog månader, på vissa punkter år innan jag blev helt återställd. På stranden sprang folk runt men jag fick påminna mig själv om att det inte fanns några miner här. Mina kompisar tyckte det var jobbigt att prata med mig eftersom jag alltid tippade på tå och inte kunde hålla blicken stilla, säger Jonas och tillägger, därför går jag jämt med solglasögon, så det inte syns. Sådan är jag än idag.

Med dagens situation i Ukraina är försvaret en viktig fråga. Något jag talar med Jonas om och får veta att han varit med och samlat in 1,4 miljoner till Ukraina.

-Om jag vore yngre hade jag åkt frivilligt, säger han och det märks tydligt att han än idag är hängiven till sitt gamla yrke. 

-Det jag gjorde för 30 år sedan har fortfarande en påverkan hos totala främlingar. När jag fäktades förr förra söndagen talade jag med några flyktningar ifrån Bosnien varav den enas pappa kom ifrån staden jag varit i. Den kramen var schyst, berättar Jonas och tar av sina glasögon för att torka tårarna i ögonvrån.

Han säger också att lumpen är något han rekommenderar andra, det är bra för den personliga utvecklingen och det behövs alltid folk.

Avslutningsvis frågar jag om vilka lärdomar han bär med sig från sin erfarenhet och vad han vill säga till den svenska befolkningen.

-Jag har lärt mig att du inte kan rädda världen ensam, men alla kan göra något. Jag kommer aldrig undra om jag gjort bra i mitt liv eller om detta liv var värt att leva för de 6 månaderna gjorde jag skillnad. Det jag vill säga sedan är att, var inte rädd för att ställa frågor till folk som gjort annorlunda saker. Dessa människor sitter på oändliga berättarskatter. Fråga dem, prata med dem. Vi vill oftast hellre inget än att berätta.

Smaken på det kommunala dricksvattnet i Strömstad upprör en del Strömstadsbor. Några menar att det luktar alger och smakar unket.

-Det är till och med några chaufförer som inte ens dricker kaffet här, berättar busschauffören Johan Hansson. 

På kontoret vid bussdepån på Prästängen spolar busschauffören Johan Hansson i kranen med ett kritiskt ansiktsuttryck. Han tycker att vattnet har en konstig bismak och berättar att han spolar vattnet i flera minuter för att få bort lukten av mossa och alger. Johan menar att chaufförerna tycker kaffet i Strömstad och Uddevalla smakar olika, även om samma sorts maskin används på båda depåer. Enligt honom är uddevallakaffet mycket godare.

-Det är till och med några chaufförer som inte ens dricker kaffet här, utan de tar med hemifrån, säger Johan med en bister min och utbrister:

-Det smakar pyton!

Johan berättar vidare att han upplever stor skillnad på vattnets smak även inom Strömstad. I hans hem på Rådhusberget smakar vattnet bra, men på arbetsplatsen på Prästängen smakar det förfärligt, enligt honom själv. Johan funderar därför på om bismaken han känner kommer ifrån vattenledningarna. 

En ljummen vårkväll pustar Silje Schild, frisör, och Marita Svensson, hudterapeut, ut efter en arbetsdag på Salong Effekt. Silje berättar om hur metaller och mineraler i vattnet kan påverka håret. 

- Ofta kan vi se, lukta och ta i ett hår och känna att det är någonting i det. Det kan vara allt från produktrester, till koppar, järn eller kalk. Om det är järn i håret blir det lite rödaktigt, med koppar så blir det lite grönaktigt och om det är kalk i håret så blir det jättetrassligt, dött och matt. 

Marita förklarar att beläggningar av metall i håret efter en tvätt försvårar hårblekning på grund av oönskade kemiska reaktioner. Silje instämmer med att det blekta håret till och med kan gå av. Därför menar Silje och Marita att de lägger en stor vikt vid att rensa håret från metaller innan de påbörjar en hårblekning. De minns tydligt hur en enskild hårprodukt gjorde kundernas hår pistagegrönt, vilket inte kunde förklaras av teknikerna i Italien.

-Just Strömstad är det enda stället i hela Sverige där vi inte kunnat använda den färgen, säger Marita och gestikulerar med händerna i sin iver att berätta.

Jerry Johansson, VA-chef i Strömstad kommun går med på en intervju. Jerry delar varken Johans eller Siljes och Maritas bild av det kommunala dricksvattnet. Han menar att, vad som anses vara gott dricksvatten är personligt och att det kan skilja sig mellan olika personer. Han berättar vidare att det tas ett 40-tal vattenprover hos kunderna i kommunen varje år men dessa prover innefattar inte vattnets smak.

Har alla med kommunalt vatten samma kvalitet och smak på vattnet?

-Ja, generellt så har de det. Vi skickar ju ut ett enda sorts vatten i ledningssystemet. Sedan har vi omloppstider i ledningssystemet som är lite olika långa och inne i stan så är det väl mest omsättning på vattnet, svarar Jerry. 

Finns det föråldrade vattenledningar i Strömstad kommun som behöver bytas ut?

-Jaja, ja det finns det, säger Jerry med en suck, men berättar vidare att de följer strikta regler kring metallhalterna i vattnet. Han menar dessutom att koppar inte alls används i systemet, men att koppar och järn kan förekomma i fastigheternas rör och på så sätt påverka vattnet. Jerry pekar även på att mängden vatten som konsumenterna spolar i sina fastigheter påverkar smaken.

I en undersökning som lades ut på Facebook den 22 april i år i "Strömstadsgruppen" deltog 151 personer. Resultaten visade att 87% av deltagarna tycker att vattnet smakar gott eller riktigt gott. Resterande 13% har röstat på alternativen "dåligt", "varierande" eller "riktigt dåligt" och anser att vattnets smak borde gå att förbättra. 

Vi har varit och intervjuat Henrik Svensk och Emelie Lundgren som äger Simbadets camping och Bistron i Österbybruk.

Emelie och Henrik berättar att de för 2 år sedan tog över Simbadets camping i Österbybruk. För utom campingen driver de även Bistron och har gjort det sedan 1 år tillbaka. Emelie har varit i branschen i 12 år och arbetat som kock. Medans Henrik arbetade inom bevakningsbranschen i 15 år. 

När de valde att ta över campingen startade de ett aktiebolag. Eftersom det var bråttom att hitta ett passande namn valde de EMRIX AB som är ett ihop slag av deras namn. De skyltar inte företagsnamnet vid campingen eller bistron.

Emelie berättar att det varit en fördel att hon tidigare arbetat som kock. Hon berättar också att matlagningen inte var den största fördelen hon fått med sig från tidigare yrke, utan att det viktigaste varit allt runt om kring t.ex. att ha koll på ekonomin och att beställa varor. Man behöver inte ha någon speciell utbildning för att jobba på själva campingen, bistron eller med serveringen på campingen. Dock kan det vara bra att ha någon typ av bakgrund i hotell och restaurang branschen för att starta och driva en restaurang.

Henrik tycker att språk och matematik är viktiga skolämnen eftersom de får stor användning av det på både campingen och bistron. Det är ganska många utländska turister som besöker campingen vilket gör att de anställda kan behöva prata engelska. De får även användning av simpel matte i kassan genom att ta betalt.

Till sommaren kommer de ha 25-30 säsongsanställda. Förutom de själva har de en heltidsanställd som jobbar med företaget året om. De arbetsuppgifter som finns inom campingen handlar för det mesta om att städa, ta hand om gästerna och klippa gräset. Det är också mycket svara på mail och telefon samtal eftersom bokningar sker via telefon och mail. På matställena är det mycket kassa, mottagning av varor och även drinkar vid vissa tillfällen. Emelie och Henrik har hand om mycket som inte syns och som behövs göras i ett företag. Det är mycket med personal, scheman och fakturor.

Platserna där verksamheten drivs är väldigt vackra och de trivs väldigt bra. Men i och med att platserna är så fina kommer allt fler besökare. Det blir förstås extra stressigt på fina sommardagar. Emelie och Henrik arbetar dygnet runt och arbetet har därför blivit deras livsstil som hela familjen måste vara med på. De säsongsanställda arbetar dagtid och ibland till midnatt på vissa helger.

Skulle ni rekommendera erat yrke? - "Ja, det är väldigt roligt. Men jag tror att man måste vara rätt person för yrket. Sen beror det så klart på vilken typ av verksamhet man driver. Just campingen som vi började med blir ju väldigt intensiv men vi tycker att det är väldigt roligt. Jag tror att de som jobbar för oss trivs och tycker att det är väldigt roligt. Många gillar speciellt caféet och campingen är en glad miljö. Det är ett bra första jobb då det är ganska brett och det finns många olika arbetsuppgifter." , säger Emelie och Henrik.

Bistron är just nu under renovering och Emelie och Henrik håller på att starta upp en ny restaurang på Örbyhus golf klubb. Restaurangen heter Regenten.