Idag är det inte många som skulle höja på ögonbrynen vid efterfrågan av vegetarisk kost, var tionde svensk är vegan eller vegetarian. Men i 50-talets Sverige var detta något som var sett så udda, att det sågs som en sektliknande grupp. Elsa, 96, var en av få vegetarianer i 50-talets Sverige, och har levt hållbart hela sitt liv.

Elsa är den yngsta - och sista - systern i syskonskaran på tio småländska barn. När hennes man 1959 opererades för tarmcancer så kom beskedet från kirurgen att det fanns en 50% stor chans att han skulle leva vidare i 5 år. Då insåg de att de måste ta saken i egna händer. Åke besökte naturläkare, hälsohem, och fick alternativmedicin från läkare i Tyskland, och dessutom vegetarisk kost. Otroligt nog så levde han vidare i 50 år, tills sommaren 2009 då han gick bort.

Elsa är den mest hälsosamma 96-åringen du någonsin kommer träffa, och den enda svårigheten som hon tampas med är nog hörseln, därför har hon valt att ha intervjun i brevform. Man kan verkligen undra, är den vegetariska kosten nyckeln till ett längre och hälsosammare liv?

Själv vet Elsa svaret på detta. Hennes huvudvärk försvann efter att hon och Åke ställt om till vegetarisk kost och än idag så har hon inte någon värk någonstans, inga starka mediciner har behövts.

Elsa har levt på ungefär samma kost sedan 50-talet, en vanlig dag så börjar Elsa med frukost bestående av äpple, pajalagröt med sesammjölk och nötter till. Sedan så fortsätter hon med lunch; potatis, vegetariska biffar, kallpressad olivolja och någon slags sallad; rivna morötter, vitlök, surkål och alfagroddar. Till sist så blir det till kvällsmat frysta bär eller äppelmos med A-fil och 2-3 smörgåsar. Notera även att hon går ut för att ta en promenad varje dag, och mestadels av maten gör hon själv.

Nu tänker många säkert, hur orkar hon? Hur kan Elsa vilja fortsätta med det här? Men Elsa gör detta för att hon mår så bra av detta, skriver hon med sin karaktäristiska skrivstil i brevet. Hon kommer att fortsätta så länge som hon kan bestämma över sin egen mat.

Men det har fortfarande inte varit lätt. Lägg märke till att samhället på den här tiden inte alls var anpassat för vegetarisk kost, och Elsa berättar även att någon ansåg vegetarisk kost som kaninmat.

Idag så är det många i Sverige som är vegetarianer, 10% av befolkningen lever som sagt på kost utan kött. Men på Elsas tid, berättar hon att vegetarianerna i Sverige bara var några entusiaster som följde den då välkände Are Waerland, en stor profil för vegetarianism i norden, som var som mest känd under mitten av 1900-talet, vars följare kallades waerlandiander.

Elsa är medveten om att hennes kost och livsstil är hållbar, det är bra för klimatet säger hon, men vad gör hon för hållbarheten i samhället?

- Det lilla jag kan. Jag slänger exempelvis aldrig någon mat, ser till att den förvaras så att ingenting blir förstört, och shoppar inte i onödan.

Men om man frågar henne om hållbarhet idag, jämfört med nu, så är det inget “det var bättre förr” tjat. Elsa svarar att det var på tiden att hållbarhet kommit allt mera i fokus, men att hållbarheten förr var dålig, med slit och släng.

- Nu inser man att mycket av det gamla kan, och bör återvinnas. Vi har bara ett jordklot. Vi måste i fortsättningen göra allt för att rädda det som räddas kan.

Undrar du vad du kan göra som ung person? Då har Elsa lite tips! Shoppa inte hejdlöst, och klaga inte på vällagad mat.

Slutligen verkar det ju också som att den vegetariska modellen fungerar. För vem kan stoltsera med 96 jordsnurr och samtidigt en fullt frisk kropp?

*Elsa och Åke har egentligen andra namn, men eftersom att hon aldrig har gillat att synas så valde hon att vara anonym.

Kärlek är människans natur. Men i den natur ingår hjärtesorg och brustna relationer. Ibland måste man acceptera att det är slut, och låta relationen stanna som ett minne. Dessa minnen kanske är låtar, platser eller till och med föremål. Museum of Broken Relationships gör dina kärleksföremål till ett konstverk.

2020 var det totalt 25 619 par som begärde skilsmässa i Sverige. Trenden att avsluta sin relation har ökat under 2000-talet. Kanske ligger det något kvar i byrålådan som tynger dig och du vill bli av med på sikt? Då finns Museum of Broken Relationships dit du kan skicka föremål från tidiga kärleksrelationer.

Museum of Broken Relationships startade som ett konstprojekt. Grundarna Olinka och Drazen fick inspiration från deras egna avslutade relation. Båda kände motvilja att skiljas från saker som påminde om deras kärlek, säger Charlotte som arbetar på Museum of Broken Relationships.

Hon fortsätter att utveckla:

- När man tittade på hur man kan säga adjö till varandra, hur kan man övervinna smärtan som är kopplad till den och hålla de goda tiderna vid liv kom de till idén att lagra föremål som var för smärtsamt för dem att behålla.

Det började som ett litet museum i en fraktcontainer och där Olinka, Drazen och vänner till de båda visade anonymt sina berättelser och minnen om objekt från tidigare relationer.

Idag är museet beläget i Zagreb, Kroatien och har åtta olika utställningar som var och en beskriver varför de olika relationerna tog slut. Utställningarna har många olika föremål som har skickats från hela världen, till exempel kan du se allt ifrån traditionella nallebjörnar till en burk fylld av en kvinnas tårar. Charlotte berättar att museet hedrar ensamhet, sorg, nedstämdhet och ilska som något värdefullt.

-Det är det som gör oss mänskliga, något som får oss att växa, säger hon.

Hur tror du att pandemin kommer att påverka relationer runt om i världen och tror du att museet kommer få fler donationer efter pandemin?

-Jag tror att det är svårt att säga. Kanske väcker det en rädsla, så jag tror att våra känslor pressas till sina yttersta gränser för att älska eller lämna. Jag antar att vissa relationer blir starkare och andra är lättare att lämna än i normal tid. Jag tror inte att pandemin kommer att påverka antalet donationer. Det kommer alltid att finnas relationer som slutar vad som än händer avslutar Charlotte.

Museum of Broken Relationships är som en stor secondhand butik för kärleksföremål. Där du som åskådare upplever brusten kärlek genom att titta på en annan människas historia. Med dagens teknik kan du nästan skräddarsy din partner. Så frågan är om vi ska ta för oss av livets smörgåsbord eller stanna kvar i taco-träsket? Är det optimalt att stanna kvar i långa relationer för att vi är uppfostrade så? Vi kanske borde ändra tankesättet kring begreppet “tills döden skiljer oss åt” och istället välja “tills kärleken skiljer oss åt” när vi ingår ett äktenskap. För är gräset verkligen grönare på andra sidan?

Kunskap är nyckeln till hållbarhet på alla sätt. Med denna kunskap kan man bygga ett samhälle - ett hållbart samhälle. Vart får man kunskap ifrån? Idag ska vi få svar på alla dessa frågor, då vi besöker den plats som varit källan för kunskap genom historiens alla tider.

Det märks snabbt att stället besitter en unik känsla så fort man stiger in. Dörrarna stänger igen bakom en. Kylan låses ute, och värmen är ensam kvar för att hålla omen. Innan jag hinner lägga märke till det är jag inne i ett stort rum, böcker och historier av flera liv, världar, i varje vrå. Den här unika känslan är, underlig, svår att beskriva. Här växer människor i alla åldrar att skärpa sig, släpps ut till världen och blir figurer i att skapa en hållbar miljö.

Bort till höger sitter det en kvinna. Hon har en brun kofta som ser något för stor ut, brunt hår i en liten fläta, och ett brett leende i ansiktet. Kvinnan är bibliotekarien. Hon sitter på en stol och gestikulerar välkomnande åt mig att sätta mig på stolen mittemot.

-Varje sekund jag inte läste var varje sekund jag tog en paus från det jag verkligen ville göra, säger Linnea, 37 år.

Linnea bor med sin fästman och deras katt Simba. Hon har velat vara en bibliotekarie redan som barn. Efter många års studier gick hennes önskan i uppfyllelse och hon har nu varit bibliotekarie i nästan tolv år.

Linnea älskar sitt jobb, och det syns. Hon tar sig smidigt genom biblioteket, och gör alltid sitt ytterst för att få besökarna att lämna biblioteket med ett leende på läpparna. Det bästa med Linneas jobb är alla människor hon får träffa. Folk tror ofta att bibliotekarier hatar sitt jobb, men så är det inte.

- Många av oss är glada människor som älskar vårt jobb!” påstår Linnea

Linnea hade alltid sett upp till bibliotekarierna i hennes bibliotek. Hon såg dem som förebilder. Hon tyckte också hemskt mycket om att läsa och redan som barn läste hon flera böcker i månaden. Med bibliotekarier som förebilder och en besatthet av läsning, var det ganska tydligt för Linnea hur hennes liv skulle se ut i framtiden.

“Social hållbarhet för mig, är ett sätt att göra samhället mer hållbart genom att göra det mer rättvist, och ge folket möjligheter att utveckla samhället.”

Enligt Linnea finns det många olika sätt att bidra till social hållbarhet och biblioteket är en av dem.

- Social hållbarhet för mig, är ett sätt att göra samhället mer hållbart genom att göra det mer rättvist, och ge folket möjligheter att utveckla samhället, tycker Linnea.

Biblioteken bidrar till kunskap. Ekvationen är enkel: ju mer du läser, desto mer påläst blir du. Om allt fler läste skulle vi ha ett samhälle fyllt av människor med god kunskap. Biblioteken kan även bidra genom att skapa gemenskap i små områden bland både barn och vuxna.

Utmaningar för biblioteken

Tyvärr har flera bibliotek behövt stänga ner under pandemin, och denna gemenskap som leder till den sociala hållbarheten, som är avgörande för små samhällets bästa, vittrar.

– Man måste dock prioritera folkets hälsa och hoppas på att pandemin når sitt slut, tycker Linnea.

Biblioteket har sina brister, och just nu finns det en aktiv debatt om biblioteksavgifter gör nytta, eller skadar. Det finns och en fråga om hur avgifter påverkar hållbarheten i de små samhällen och hur avgifter skrämmer iväg folk i lägre klasser. Linnea uttrycker att det finns både för- och nackdelar med biblioteksavgifterna. Hon känner att pengar inte borde spela så stor roll i biblioteket.

- Fast avgifterna borde hållas kvar, men kanske endast för vuxna, säger hon fundersamt.

Som vi hade nämnt tidigare, är det många bibliotek som varit tvungna att stänga ner under pandemin, vissa har tydligen öppnat upp igen. Å andra sidan finns det bibliotek som hotats att stänga ner, för alltid. Detta kan vara skadligt för den sociala hållbarheten och samhället som byggs i mindre områden.

- Det är väldigt tråkigt att folket ska behöva kämpa för tjänster som bibliotek, Jag ser inte varför kommunen inte kan låta biblioteken stå öppna, medger Linnea.

Det har funnits många perioder då folk inte trodde på Linnea och uppmuntrade henne till att rikta in sig på en annan karriär. Linnea är glad att hon inte lät andra komma i vägen för hennes mål och uppmuntrar alla som har en dröm - bibliotekarie, läkare eller astronaut - att göra samma sak: Ge inte upp!

(Linnea heter egentligen något annat, och har valt att dölja sin identitet för anonymitet.)

Eva är 51 och är utbildad trädgårdsmästare. Hon har också startat ett eget företag. Där kommer hon att odla ekologiska grönsaker och sedan sälja. Företaget är nästan helt hållbart och fokuserar mycket på miljön.

Jag öppnar grinden till trädgården, en liten hund kommer direkt fram till mig och vill bli upplyft. Eva tittar upp från sin odling och skrattar till. Vi fortsätter in i trädgården och sätter oss vid ett bord mitt i trädgården.

Eva Astrén är 51 år och nyutbildad trädgårdsmästare. Hon har precis startat ett eget företag. Eva har alltid haft ett stort intresse för blommor och växter. När hon kände att det började ta över hennes liv började hon utbildningen som trädgårdsmästare. Nu jobbar Eva med att fullfölja sina idéer och tankar. Eva tycker att det är både roligt, gott och näringsrikt med ekologiska grönsaker. miljön tjänar på att det är närproducerat.

-Kanske inte billigare, men väl värt pengarna, skrattar hon.

Företaget heter passande nog “Glada pudelns trädgård” och hela företaget bygger på hållbarhet. Företaget ska arbeta med att odla ekologiska grönsaker som hon kan sälja på exempel REKO-ringar eller med prenmunerationskassar. Hon ska bara använda KRAV-märkta produkter till frön , jord, gödsel, etc, hon kommer inte att använda bekämpningsmedel eller andra kemikalier.

-Vi använder också ekologiska frön och inte genmodifierade frön, utan alla fröer som används ska man kunna ta frön till nya plantor från, vilket man inte kan på genmanipulerade frön för att de är sterila eller oanvändbara.

Varorna kommer vara paketerade i majsplast och Eva kommer att cykla för att minska koldioxid utsläppen. Det kan dock hända att hon kommer behöva använda bilen ibland om hon ska hämta gödsel som hon inte kan ta på cykeln. I nuläget åker hon och hämtar gödsel vid ett stall.

Man kan tänka att odling är helt koldioxidfri, men så är inte fallet. Eva berättar för mig att när man till exempel rör runt i jorden för att man vill att få ner syre till rötter och mikrober, så rör man upp kol till atmosfären.

-Dock kommer grönsakerna binda kolet igen, det blir som ett kretslopp, förklarar Eva

Eva har länge tänkt på om det finns ytterligare saker som hon skulle kunna göra för att få företaget ännu mer hållbart. Hon säger att om man flyttar odlingen till en bondgård där man bor så kunde man använda sitt eget gödsel, men Eva tycker då att det blir “en annan grej”. Eva är öppen för nya förslag och om det skulle komma nya metoder eller material som skulle vara miljövänligare skulle hon självklart kunna tänka sig att byta. Hon kan också vara med att ta fram nya produkter. Eva tycker dock att det är mer en ekonomisk fråga, eftersom att nya produkter oftast är dyrare, men om företagets ekonomi skulle gå bra skulle hon självklart kunna byta och hjälpa till att framställa produkter som skulle kunna vara bättre för miljön.

Eva reste sig upp och visade mig runt i trädgården. Vi tog några bilder innan hon gick tillbaka till sin odling och fortsatte, jag klappade den lilla hunden på huvudet och gick sedan ut genom grinden.

9:an, det sista året i grundskolan. Förväntningarna inför gymnasietiden, tiden som man aldrig kommer glömma. Vänner man aldrig kommer förlora och studenten, den stora avslutningen. Det sägs att man ska se fram emot sin tid på gymnasiet och att studenten ska vara den roligaste upplevelsen i sitt unga liv. Det låter ganska trevligt, men många blir chockade när de väl börjat 1:an. Stressen över inlämnings uppgifter, prov och läxförhör, dem långa skoldagarna och ansvaret man krävs att plötslig lära sig ta. Vad tycker eleverna, vad kan minska stressen? Vad kan skolan göra bättre?

Han kliver upp, äter frukost och gör resten av sina morgon rutiner. Beger sig sedan mot skolbussen med sin tunga ryggsäck hängandes över axlarna. Han försvinner bort under buss resan med den dunkande musiken i hörlurarna. Klockan 8:45 börjar skoldagen, dagen flyter på och efter 6 långa lektioner och lunch är det dags att bege sig hem. Klockan är 16:20, bussen är sen och han står trött väntandes. På bussen sitter han halv sovandes och tänker på allt han måste göra när han kommer hem. Gå ut med hundarna, äta mat, plugga inför de 3 kommande proven i veckan, skriva klart sin labbrapport som skulle varit inlämnad redan förra veckan. Han förstår att det kommer bli en sen kväll och att det inte kommer finnas någon tid till att göra något roligt. Han går inte och lägger sig för ens klockan 02:30.

Så här ska inte en ungdoms dag se ut! Men detta är tyvärr många ungas vanliga vardag, med tanke på detta är det inte så konstigt att ungdomars psykiska ohälsa ökar. Skolorna måste göra något åt detta! Det är erat ansvar att se till så ingen ska behöva gå in i väggen eller bli utbränd!

Det finns en stor ökning av psykisk ohälsa bland tonåringar och enligt folkhälsomyndighetens artikel (skolprestationer, skolstress och psykisk ohälsa bland tonåringar,) är skolan en tänkbar orsak till den ökade ohälsan. De redovisar hur antal rapporterade fall av psykiska besvär bland 13-15 åringar ökat under de senaste 30 åren. Dessa besvär är bland annat i form av, sömnproblem, huvudverk och nedstämdhet.  

Jag går själv i 2:an på gymnasiet och märker också av en stress hos mig och folk runt omkring. Jag har vänner som berättat att de behövt sitta uppe till kl 2 på natten för att hinna plugga och göra klart uppgifter, detta då deras egna fritids intressen tar upp tid. På grund av att de är vakna så sent så har de ingen energi nästa dag i skolan, detta gör så att de inte kan fokusera i skolan vilket gör att de måste plugga ännu mer. Detta är varför jag har valt att intervjua några elever ifrån Bruksgymnasiet i Uppsala län. En Torsdagsmorgon träffar jag Naima Nylén, en elev i åk 1 på den samhällsvetenskapliga linjen. Vi sätter oss i ett av Bruksgymnasiets arbetsrum, det känns ganska lugnt och tryggt. Runt om oss finns det stora bokhyllor med gamla böcker, man känner lukten av torra papper som blivit bläddrade i flera år av elever och lärare. Luften är torr och lite instängd, den ända ljuskällan är ifrån lampan i taket då inga fönster finns. Vi båda känner varandra sen tidigare och vi är i ungefär samma ålder vilket gör det lätt att kunna prata med varann fritt.

-Hur var det med läxor och prov i högstadiet för dig?

-När jag gick i högstadiet så fanns det typ inte läxor, utan det var mest att om du inte hade gjort klart en uppgift som du hade fått mycket lektionstid till så var det ju bara att man fick helt enkelt jobba hemma med det. Detta var ju däremot inte som en läxa utan mer som att du får ta hem då du ex, har slarvat bort din arbetstid som du fått, förklarar Naima. Det var ju då själva proven som man hade att plugga till och det som man behövde lägga tid på.

-Okej, men dessa prov hur var det med dem? Var det varannan vecka eller nån gång i månaden?

Hon funderar en stund innan hon sedan svarar:

-Nej, men jag skulle nog säga att det var mer någon gång i månaden och att det ibland kunde vara varann vecka men inte ofta. När det då blev varannan vecka blev det lite stressigt då man tyckte det var mycket på en och samma gång.

Hon förklarar också att det inte alls fanns några stora inlämnings uppgifter som de man har på gymnasiet.

-Stressigt då? Hur var det med det?

-Alltså, jag tycker att ha prov i allmänhet är stressigt då man sitter hemma och pluggar, när man då gör det så kan man känna att man inte kan det man ska ha prov på vilket leder till en stressig tillvaro. Men det var mer inför proven som man kände så och inte direkt inför inlämningsuppgifter, förklarar hon. 

Jag frågar också henne angående hur schemat ändrats från 9:an till nu på gymnasiet. Hon förklarar då att själva skoldagarna ändrats genom att de slutar som senast kl:16:10, vilket är 1 timme senare än vad de gjorde i 9:an. Hon berättar också om hur rasterna mellan de olika lektionerna ändrats genom att de har blivit mycket kortare. Hon tar upp som exempel att de i 9:an kunde ha flera 20 minuters raster medan de på gymnasiet kanske inte ens har 10 minuter mellan varje lektion.

-Nu när du går i 1:an, ser du någon stor skillnad?

-Alltså den största skillnaden är nog att alla säger till en att "du ska få ta eget ansvar" som att det skulle vara något roligt. Men jag fattar inte riktigt grejen för det är jätte jobbigt faktiskt, för man måste verkligen tänka efter själv. Som till exempel, ja juste nu har jag den här labbrapporten som jag måste jobba med hemma som vi knappt fått någon lektionstid till. Man måste verkligen strukturera upp sin fritid så man hinner göra allt man ska. Jag tycker att det känns orimligt att vi ska jobba med saker hemma som vi inte ens fått någon lektionstid alls till, uttrycker Naima ganska bestämt.

Hon fortsätter sedan att förklara hur jobbigt stressen på gymnasiet verkligen är. Att man helt plötsligt kan ha 5 stycken prov i en och samma vecka, att i alla fall hon ganska ofta går runt och har en stress inombords pga. alla olika saker hon måste hålla koll på. 

Under intervjun börjar jag inse att grundskolan inte gör ett bra jobb på att förbereda sina elever inför stressen och det stora ansvaret man behöver lära sig ta på gymnasiet. Jag börjar då fundera på vad grundskolan egentligen kan göra för att det inte ska bli en sådan stor skillnad för eleverna när de tar sig an gymnasiets krav. Jag frågar Naima om vad hon tror att grundskolan kunde göra annorlunda för att göra det enklare för elever att anpassa sig till gymnasiets arbetssätt. Hon svarar:

-Alltså, det låter ju inte kul men jag tror ändå att grundskolan skulle behöva öka antalet prov och läxor. Genom att göra det så blir det inte så stor skillnad och man blir van vid att behöva plugga och göra uppgifter hemma.

När vi väl kommer till slutet av intervjun tar jag upp ett idé förslag på vad gymnasiet kan göra för att elever ska kunna få tips på hur man lägger upp arbetet hemma och tips på olika sorters studietekniker.

-Tror du att elever skulle kunna ha nytta av att ha som en slags heldag på torget där man ska lyssna på någon slags föreläsning kring studietekniker och upplägget hemma?

-Jo men det tror jag, speciellt om man gör det till en stor grej med obligatorisk närvaro och just att det kommer en annan person och föreläser. Jag tror att det blir lättare att ta till sig då än om ens mentor tar upp det på en mentorstid. Dock så behöver nog inte alla hjälp med detta men att det ändå ska vara obligatoriskt så att verkligen alla kan få möjlighet att ta in det som sägs om det så är omedvetet eller inte.

Jag tackar sedan Naima för att hon ställt upp på intervjun och sedan avslutar vi vårt samtal.

Nu har jag och ni fått en liten inblick i hur elever i 1:an känner angående stress och vad de tycker kan göras för att stressen inte ska vara så svår att hantera. Vad är det nu som måste göras för att elevernas stress ska minska och bli mer lätt hanterlig? 

Först måste grundskolan bli bättre på att förbereda eleverna inför gymnasiet. På gymnasiet påpekar lärarna gång på gång att anledningen till att det finns många prov, uppgifter och läxor, är för att de måste förbereda eleverna inför Högskolan. Det är konstigt att gymnasiet är bättre på att förbereda eleverna inför framtiden än vad grundskolan är. Grundskolan är ändå det första elever går igenom och det första stället där de får lära sig olika saker, därför borde grundskolan ta ett ansvar i att förbereda elever inför den stora förändringen som kommer ske vid elevernas övergång till gymnasiet. Men hur ska de göra det?

Jo, genom att öka lite på kraven i högstadiet, i form av mer läxor och mer ansvarstagande. Visst kommer några elever tycka det är jobbigt men det kommer i framtiden att gynna dem när de kommer till gymnasiet. Men det är inte bara grundskolan som måste göra saker för att gynna eleverna, gymnasiet har chans att kunna hjälpa sina elever att hantera den kända stressen. Gymnasium borde erbjuda föreläsningar om hur man kan hantera stress och lägga upp sitt arbete hemma! Det skulle vara bra om fler elever kunde få hjälp med att hitta något bra sätt att studera på även om man själv känner att man har sina sätt, finns det alltid nya sätt man kan lära sig och ta nytta av!