Men filmen har också kritiserats av många och någon som kritiserat filmen vid flertal tillfällen är bokens författare Stephen King. Enligt honom målas Wendy Torrance, spelad av Shelley Duvall som är en väldigt sårbar och vek person i filmen, medan i novellen beskrivs hon som en mentalt stark och inte alls vek karaktär. Stephen King ogillar också hur huvudkaraktären Jack Torrance, spelad av Jack Nicholson, målas upp och hans förändring genom filmen. Han berättar detta i en intervju med New York Times. Torrance i boken var en helt vanlig karaktär, utan några tecken på att vara galen, om man bortser från hans tidigare alkoholproblem. Han berättar också att anledningen till att Jack blir galen i novellen, är de övernaturliga krafterna på hotellet. Medan i filmen är Jack redan från början kall och har en ond aura runt sig och filmen använder inte heller de övernaturliga krafter som finns på hotellet som primär orsak till att Jack senare blir galen, utan att Jack själv är anledningen till att han blir galen.

I filmen får vi följa en familj, familjen består av pappan Jack Torrance, mamman Shelley Duvall och deras son Danny som spelas av Danny Lloyd. Jack besöker The Overlook hotell för att söka ett nytt jobb, detta hotell är ett säsongshotell och är bara aktivt på sommarhalvåret. Jacks jobb blir att underhålla hotellet över vintern. Hotellchefen berättar att endast Jack och hans familj kommer leva på hotellet. De ska bo där under hela vintern och de är utrustade med allt som behövs för att överleva, samt möjlighet att kunna ringa om det skulle vara något de behöver hjälp med, via en telefon. Under detta besök får vi även reda på att den förra som hade detta jobb blev galen och dödade sin fru och sina två döttrar med en yxa. För att Jack ska ha något att göra under denna tid bestämmer han sig för att skriva en bok.

Redan från början får man en känsla av att något inte är helt normalt. I en dialog som Wendy har med en läkare, får vi reda på att Jack tidigare varit alkoholist. Wendy berättar att Jack inte druckit en droppe alkohol, sedan han ”råkade” bryta Dannys arm efter att han druckit alldeles för mycket. Men denna incident förekom för ett halvår sedan. Precis innan detta får vi se sonen Danny på toaletten. På toaletten får vi se att Danny pratar med sin låtsaskompis Tony. När han är Tony pratar han med en konstig röst och rör på sitt pekfinger upp och ned. Tony berättar att Danny inte borde följa med och bo på hotellet men han vill inte berätta varför. Vi får se scener av att det forsar blod från golv till tak på hotellet samt två otäcka tvillingar som håller hand och stirrar mot honom. Dagen hotellet ska stänga får de en rundtur på hotellet, av Halloman och hotellchefen. Halloran pratar med Danny genom tanken, när Halloran är själv med Danny berättar han, om att "skina" till Danny och att bara vissa kan göra det. I filmen säger Halloran "To Shine" men jag kommer skriva att skina i stället. Danny säger till Hallorann, att han inte får prata om att skina eftersom Tony inte låter honom prata om det. En till viktig detalj är när Danny frågar om vad som hänt i rum 237, Halloran svarar då att Danny inte under några omständigheter får besöka rum 237 och att han inte ska ha något att göra med rummet. När Danny senare i filmen cyklar på sen trehjuling genom korridorerna stannar han plötsligt utanför rum 237. Han rör sig mot dörren och drar på handtaget men dörren är låst. Han ser dock något annat som verkligen skrämmer honom.

Efter detta frågar Danny-”Får jag hämta min leksaksbil?”, -Pappa är uppe på vårt rum och vilar så du borde inte störa honom svarar Wendy. Danny går ändå upp till deras rum där han möter Jack. Han sätter sig i hans knä och de börjar prata, Jack berättar att han gillar hotellet och att han skulle kunna bo där för evigt. Danny frågar om Jack någonsin skulle skada honom och Wendy. Denna scen är en av mina favoriter på grund av stämningen och musikvalet. Så fort Danny kommer in till deras rum börjar musiken spela, sättet Jack kollar på Danny ger mig en väldigt obehaglig känsla, denna känsla förstärks under hela scenen. När Jack pratar känns det inte som att det är Dannys pappa som pratar och han känns helt frånvarande under denna scen. Danny känns också väldigt obekväm, han sitter helt rakryggad nästan som att han spänner sig och han svarar bara med få ord. Efter denna scen gör Danny något han lovade att aldrig göra. När Jack senare sitter i baren, är någon där som han inte tidigare träffat. Dialogen mellan Jack och denna person är inte långvarig, den bryts nämligen då Wendy i panik berättar vad som hänt med Danny. Nu tar verkligen det övernaturliga på hotellet över, Halloran ser nu vad som pågår på hotellet, på grund av Danny. Eftersom Jack inte låtit Wendy vara i samma rum som honom när han skrivit boken, vet hon inte vad boken handlar om. Men att smygläsa boken blir både hennes största misstag och det som avgör hennes framtid. Nu måste hon hitta Danny och lyckas fly, men då hör hon Jack säga, -Gillar du boken?

The Shining är enligt mig om inte den bästa, en av de bästa och mest genomtänkta skräckfilmerna. Skådespelarna Jack Nicholsson och Shelly Duvall gör en magnifik insats i huvudrollerna. Ingen annan skulle kunna göra en bättre insats, Nicholssons skådespel är 10 av 10. Han lever sig verkligen in i rollen och sättet han pratar på och beter sig i filmen passar in jättebra. Att skådespelare tittar in i kameran under en film är något som inte förekommer så ofta i andra kända filmer, men i The Shining tittar Jack Nicholson vid ett flertal gånger rakt in i kameran och detta tycker jag är väldigt kreativt. Det bidrar till att jag som tittare känner att han jagar mig, lite som att jag är en del av filmen. Jag gillar också att vi inte får så mycket information om bokens innehåll, det gör så att scenen då Wendy läser boken blir så mycket kraftfullare. Detta är en film som jag inte kan få nog av och för varje gång jag sett om filmen hittar jag nya detaljer och kopplingar.

Den är fylld med massa hemligheter och små detaljer som jag missade första gången jag såg den. Men musiken är vad som sticker ut mest, alla ljudeffekter passar in bra och gör i min mening så att tittaren inser att något kommer hända, innan det händer. The Shining är en solklar 5 av 5. Jag rekommenderar att även du som inte är så mycket för skräckfilmer ser denna film. Fenomenala skådespelare, en unik och kreativ regissör tillsammans med hotellets miljö gör detta till den perfekta skräckfilmen. Det enda negativa jag har att säga om filmen är hur dåligt Kubrick behandlade Duvall under inspelningen av filmen. I en intervju med BBC, frågar den anställda på BBC om det är sant att hon var tvungen att göra 127 omtagningar för en speciell scen, bara för att Kubrick inte blev helt nöjd. Duvall svarar att hon inte vet exakt hur många omtagningar det blev men att det var fler än hon någonsin gjort förut. Om du vill veta mer djupgående om hur musiken och ljudeffekterna användes i The Shining rekommenderar jag verkligen att du ser på denna video av kaptainkristian, länk nedan.