Min sexualundervisning på grundskolan var nästan inte ens medelmåttig, det fanns inget utrymme och vi nämnde knappt samtycke - Ester Costa

Sexualundervisningen har varit obligatorisk i den svenska skolan sedan 1955. Det som ska ingå i sexualundervisningen är allt från information om rättigheter, jämställdhet och sex. RFSU menar att detta är viktigt eftersom att barn och ungdomar möts av olika sexuella sammanhang i vardagen. I reklamer, filmer, spel och bilder finns sexualiseringen av framförallt kvinnor närvarande. Porr är också väldigt lättillgängligt och kan ge unga en felaktig bild av vad sex egentligen är. (RFSU u.å)

Sex är så mycket mer än det porrfilmerna visar. Sex är något som handlar om intimitet, ömhet och njutning. Inte övergrepp och våldtäkter. Men hur ska vi stoppa övergreppen om alla inte ens nämner samtycke i skolan? Alla barn kommer inte från hemförhållanden där det är okej att prata om sådana ämnen. Därför är det bra att på en neutral plats, som skolan, få reda på sina rättigheter och kunskap om sexualitet och relationer. 

En regnig oktoberdag berättar Christoffer Strokrik projektledare på RFSU lite om hans och RFSUs arbete. Han berättar om hur han likaså RFSU tycker att sexualundervisning är väldigt viktigt. Han tycker att sexualundervisningen kan börja redan i förskolan men till en anpassad nivå. Strokrik tycker att sexualundervisningen sedan ska uppföljas och anpassas desto äldre eleverna blir. Han belyser också på ett övertygande sätt vikten av en bra lärare. En lärare som vågar berätta utan att göra det obekvämt, en lärare som kan svara på alla frågor och göra det på ett rätt sätt. Detta är något som RFSU arbetar med bland annat genom att utbilda lärare samt elever.

Strokrik fortsätter sedan berätta om vad som kan hända vid en bristande sexualundervisning. Han berättar med en allvarlig ton om vad porr är, och hur det kan skada ungdomar. Storkrik berättar också vikten om att berätta för ungdomar hur porr funkar. Ungdomar måste förstå att porr inte är verklighet utan att det är ett manus. Om man inte förstår detta kan det ge en skev bild inte bara på sex utan också på utseende och samtycke. Alltså kan en bristande sexualundervisning om bland annat porr göra att unga får en skev bild på sex.

I ett grupprum på Grillska Gymnasiet intervjuar vi 17 åriga Ester Costa och Siri Parnefjord. Vi reda på att båda tycker att det funnits brister i sin sexualundervisning, vi ser också hur deras miner ändras medans de berättar. Som om att de verkligen inser hur bristerna kan ha påverkat de och deras klasskamrater. Costa berättar att hennes sexualundervisning var könsuppdelad, detta eftersom killarna och tjejerna tydligen skulle få olik information. Vidare berättar Costa med en liten fundersam min att hon endast hade två sexualundervisningslektioner, och i dessa ingick ingen information om HBTQ+. Både Parnefjord och Costa tycker att det är viktigt med en bra lärare, och Costa önskar att hon hade haft någon mer kunnig. Något som verkligen chockade oss var när Costa berättar att hennes lärare knappt nämnt samtycke. Något som är viktigt och speciellt väldigt relevant i vårat samhälle.

Att samtycke ska ingå i sexualundervisning är en självklarhet för många, enligt skolverket ska det ingå i läroplanen (Skolverket 5/10-2023). Man ska få lära sig betydelsen av samtycke men också hur man kan tolka det. "Om vi inte lär unga om samtycke, hur ska de då kunna lyssna efter det? Hur ska vi stoppa våra unga från att begå sexualbrott om vi inte lär dem att det är fel?" - Ester Costa. 

Sexualundervisningen är våran chans att lära våra unga om sex och samtycke. Det är våran chans att stoppa sexualbrott innan det händer och förebygga en skev syn på sex. Det är skolans ansvar att lära oss unga att porr inte är på riktigt och att man ska få älska vem man vill. Sexualundervisningen ska vara utbildande inte exkluderande. 

Det kommer in en blåslagen kvinna med sina tre gråtande barn till en akutskyddsboende. Hon har fått nog och har tagit sig modet att söka hjälp. Hon undrar hur detta kan ha hänt när Sverige påstår sig vara ett jämställt land.

Det här är inte den först kvinnan i ett sådant tillstånd som sökt sig till boendet. Vi valde att ringa upp Therese från Kvinnojouren MOA som själv varit med och hjälpt utsatta kvinnor och barn. Therese berättade med en allvarlig ton i rösten att många kvinnor som hör av sig har varit utsatta för våld under en längre period i deras förhållande. Hon fortsätter med att berätta att de flesta befinner sig mitt i livet, runt 30-40 års åldern. Med en orolig blick berättar hon för oss att det skrämmer henne att fler unga tjejer söker sig till jouren mer än tidigare. Detta kan bero på flera saker, bland annat våldsam porr på internet och matchokulturen bland många män.

Psykisk och fysisk misshandel i hemmet är vanligare än man tror och vi behöver höja våra röster så att ändring sker. I det flesta fall börjar inte misshandeln med våld, utan snarare med ett kontrollbehov av ena partnern. "kan du skicka bild på vad du har på dig, vart är du någonstans och jag gillar inte när du är med dem här personerna" är vanliga fraser som kan låta oskyldiga och till och med smickrande till en början men som sedan övergår till en total kontroll.

Vi intervjuade även en anonym tjej som varit i ett destruktivt förhållande där psykisk misshandel förekommit nästintill regelbundet. Hon sitter med sin rosa tröja och drar nervöst fingrarna igenom håret.

– Jag märkte tydligt att han inte gillade när jag var med andra människor och han kunde lätt bli sur. Ett exempel på detta var efter fester så var han arg på mig i flera dagar om jag inte svarade på hans meddelanden under kvällen, berättar hon.

Vi ser att hennes händer har flyttats från håret och famlar nu efter något syssla med. 

– Jag kunde aldrig framföra en klagan då det alltid slutade med att det var jag som blev anklagad för att vara en dålig person vilket gjorde att jag började må sämre och sänkte min självkänsla, fortsätter hon.

Tjejen vi har intervjuat var under 18 år vid tillfället och han var en äldre vuxen man i en maktposition.

Enligt Therese har 15 kvinnor dött bara i år på grund av mäns våld och under de 20 senaste åren har det kommit upp till över 300 kvinnor, det är mer än en kvinna i månaden, vilket vi får veta i en artikel från Jämställdsmyndigheten. Det är inte bara en siffra utan kvinnor med familj och vänner runt om sig som påverkas. Våldet sker inte bara i Sverige utan hela världen och är ett stort globalt problem. Enligt Kvinnofridslinjen spelar det ingen roll vad för kultur, etnicitet eller ålder händelsen utspelar sig av. Våldet sker ändå. De upplyser även att det är få som anmäler när det handlar om våld i nära relationer, därför blir det svårt att göra en statistik för hur många som är utsatta eller har varit. Det är viktigt att komma ihåg att alla män inte slår men de som slår är män.

Vi tänker på den blåslagna kvinnan som kom in med sina tre barn på ett akutskyddsboende i hopp om räddning. Vi drömmer om en värld där ingen kvinna någonsin ska behöva söka skydd på ett kvinnohem för att de inte är säkra i sitt egna. 

”Jag har haft en normal förlossning tack vare Läkare Utan Gränser”, säger Maribel Camargo Paco

År 2015 flydde Zeynab till Sverige från Afghanistan tillsammans med sin familj. Idag 2 år senare väntar Zeynab och hennes familj fortfarande på besked om de ska få stanna kvar i Sverige. 

-Hela familjen är orolig. Jag vet inte vad som skulle hända med oss om vi utvisas till Afghanistan, berättar Zeynab till läkare utan gränser. 

Rädslan för att utvisas tär på hela familjen men Zeynab håller fast vid hoppet om en bättre framtid i sverige. Idag är det 500 asylsökande som fått psykosocialt stöd genom läkare utan gränsers projekt i Skaraborg och Zeynab var en av dem berättar läkare utan gränser i en artikel på deras hemsida. 

Läkare utan gränser är en medicinsk humanitär organisation som räddar liv och lindrar nöd där dom behövs som mest. De bistår människor som drabbats av kriser, krig och naturkatastrofer oavsett politisk åsikt, religion eller etnisk tillhörighet. I Sverige arbetar man med insamling, rekrytering och kommunikation samt stöd till den operativa verksamheten. 

Deras organisation hjälper människor runt om i världen med allt från tolkning till tillfälliga sjukhus. Ett exempel på en person de hjälpt är Zeynab tillsammans med flera andra flyktingar som kom hon till Sverige 2015. Läkare Utan Gränser hjälpte henne med språkbarriären och att hon skulle må bättre psykiskt. De finns över hela världen och hjälper till med medicinsk och icke medicinska ärenden som bland annat psykologer, barnmorskor och läkare. Detta gör de helt frivilligt och är helt enkelt ett volontärarbete där de i grund och botten bara vill hjälpa de som inte har nått annat ställe att vända sig mot. "kontakten med Läkare Utan Gränser gjorde att det kändes bättre”, 

“jag började känna mig som en människa igen “ - Zeynab till läkare utan gränser.

Maribel Camargo Paco är ett yttligare ett exempel på personer som Läkare utan gränser hjälpt. Maribel Camargo Paco är en moder som fått vård på en av läkare utan gränsers projekts kliniker. Maribels värkar började tidigt på morgonen i El Alto som befann sig i lockdown på grund av coronapandemin. Alla sjukhus vägrade ta emot henne för att hon inte kunde visa upp ett negativ covid-test. Efter att hon under hela dagen letat efter vård tog hon sig till en utav läkare utan gränsers kliniker. Gråtande berättade kvinnan hur tacksam och lättad hon blivit när hon utan covidtest togs emot på kliniken. ”Utan Läkare Utan Gränsers sjuksköterskor hade jag dött", säger hon.

I en intervju med Frida Lundberg som arbetar inom Läkare Utan Gränser berättar hon bland annat om hennes uppgift att marknadsföra samt arbeta med fundracing. De dom gör är att ha kontakt med företag samt privatpersoner som vill bidra till deras arbete. Frida berättar att hon aldrig själv vart ute på fält utan bara jobbar administrativt men att hon har samarbete med läkare, medicinska och icke medicinska som är ute på fält och arbetar.   

- De lever i tuffa förhållanden och det vi vill göra är att hjälpa.

Läkare utan gränser finns över hela världen och hjälper till med medicinsk och icke medicinska ärenden som bland annat psykologer, barnmorskor och läkare. Detta gör de helt frivilligt och är helt enkelt ett volontärarbete där de i grund och botten bara vill hjälpa de som inte har nått annat ställe att vända sig mot. 

Hej! Vi är två tjejer på tolv jordsnurr! Vi har intervjuat 3 personer på våran skola om barn och ungas välmående. Vi vill att alla ska känna sig trygga i skolorna.

Vi har intervjuat 3 personer på våran skola om barn och ungas välmående. Vi vill att alla ska känna sig trygga i skolorna. 

Barn och ungdomars trygghet och välmående i skolan

Vi är två tjejer på tolv jordsnurr vi berättar om ungas trygghet och välmående i skolan.

Stina Ekermann Skolkurator på Elyseum och Gustaviskolan

– Att läraren ska skapa en trygg stämning i klassen och så att alla ska kunna få uttrycka sig. Att man hjälps åt och ser till så att alla får vara med. Fråga hur det är och säga till om man vill hitta på någonting.

Anders Wallin, rektor på Elyseum.

– Våga se och orka se vad som händer i och utanför lektioner. Vi har tre bra regler som vi har på skolan 1. var rädd om dig själv 2. var rädd om andra och 3. var rädd om miljön. Det är något som vi som vi på skolan behöver jobba på: För man inte ska behöva planera vem man ska vara med under dagen vart och vilka man ska vara med under rasterna. Det är betydligt lugnt på Elyseum, det är bara nån gång ibland som det kan vara lite oroligt t ex på sista lektionen eller vid lunchen.

För elever:

Vad tycker du att lärarna ska göra så att alla känner sig trygga i skolan?

Vad tycker du att eleverna ska göra så att alla känner sig trygga i skolan?

Känner du dig trygg i skolan?

Vad skulle du göra om du ser någon som sitter ensam?

Känner du någon som inte mår så bra?

Har du känt dig otrygg i skolan någon gång?

För elever:

Vad tycker du att lärarna ska göra så att alla känner sig trygga i skolan?

Vad tycker du att eleverna ska göra så att alla känner sig trygga i skolan?

Känner du dig trygg i skolan?

Vad skulle du göra om du ser någon som sitter ensam?

Känner du någon som inte mår så bra?

Har du känt dig otrygg i skolan någon gång?

Ture, elev på Elyseum. 

– Inte ha glasdörrar om något händer. Alla ska säga hej till varandra varje dag. Ja, Ture känner sig trygg i skolan för att lärarna är toppen och eleverna beter sig mycket bra. Och han har bra vänner.. Han skulle fråga om hen ville ha baguette och ge personen komplimanger, och säga att hen är bäst i världen. Han känner inte någon som mår dåligt. Han säger att alla peppar och uppmuntrar varandra. Nej, han har inte känt sig mobbad någon gång. Alla är jättesnälla.

När Lola bara var 12 år gammal valde hennes mamma att avsluta livet genom självmord. Idag är Lola 22 år och utstrålar styrka och glädje. Truppgymnastiken har alltid varit en viktig del för Lola i hennes liv. Hon har varit med i landslaget och även tävlat SM, NM och EM. Lola är en inspiration för många yngre truppgymnaster och en förebild för mig och många andra.

Vi sitter mittemot varandra i ett omklädningsrum, det luktar lite svett. Jag hör vattendroppar som kommer från duschen och toan som mullrar. Lola sitter på bänken framför mig med sina fina, blåa ögon och sitt långa, lockiga hår. Lola börjar berätta om att hennes mamma precis hade fyllt 50 år när hon tog självmord. Hennes mamma hade en sjukdom som heter endometrios. Det innebär att man har väldigt ont i magen regelbundet. Det kan man operera för att det ska bli bättre men det blev tyvärr aldrig bättre för Lolas mamma som levde med en kronisk smärta under ca 20 år. ”Till följd av det utvecklade mamma en depression”, säger Lola.

Lola berättar att hon som barn inte förstod att hennes mamma mådde så dåligt. Det enda hon märkte var att hennes mamma sov mycket och ofta var ledsen. Lolas mamma hade också skrivit ett brev till psykiatrin där hon förklarade att hon behövde hjälp och att det inte skulle sluta bra. Det fanns tydliga tecken på psykisk ohälsa. Lola som bara var ett barn förstod inte hur illa det var men tror att vuxna i hennes omgivning såg signalerna men kanske inte fattade att det var så allvarligt som det faktiskt var. 

När Lola var 12 år avslutade hennes mamma livet. Det var många frågor som cirkulerade runt i huvudet på Lola och hon förstod först ingenting. ”Just då kom det som en chock. Jag var arg och tyckte det var egoistiskt” säger Lola. Vidare berättar hon att hon tyckte det kändes lite pinsamt att hennes mamma gått bort på det sättet. Idag är inte Lola arg längre utan önskar bara att hennes mamma hade släppt in fler personer närmare och tidigare så att det inte behövt sluta så som det gjorde. Nu har Lola bättre förståelse för den typen av psykisk ohälsa.

”Jag var själv väldigt rädd för att dö och rädd för att fler i min omgivning skulle gå bort”, berättar Lola. Under en period hade hon svårt att sova och hon hade även behov av att gå till psykolog. Hos psykologen fick hon reda ut saker och inse att det inte var hennes fel och även inse att alla runt henne inte kommer dö.

2022 tog 1569 personer livet av sig. Den vanligaste orsaken till självmord är t.ex en större besvikelse såsom mobbning. Andra orsaker kan vara sjukdomar som t.ex missbruk, depression eller allvarliga kroppssjukdomar, säger källan Suicide Zero. 

Lolas mamma var gymnastiktränare för henne och hennes lag och väldigt involverad i gymnastiken. Lola var mycket med sin mamma. ”Jag kom tillbaka till gymnastiken snabbare än till skolan eftersom gymnastiken var så viktig för mig”, säger Lola. Skolan var hon också ganska snabbt tillbaka till men det var lite jobbigare. Många kom fram till henne, både dom hon kände men också dom hon inte kände och alla på hela skolan visste vad som hade hänt.

Nu tycker hon inte det är jobbigt att prata om sin mammas bortgång men hon tyckte det väldigt länge. Det tog 5 år för Lola att berätta för någon om hur hennes mamma gick bort. Hon berättade det först när en av hennes bästa kompisars mamma gick bort på samma sätt. Lolas råd till dom som upplevt eller upplever samma sak som hon gått igenom är att våga prata om det och förstå att det inte är ens eget fel. Nu börjar det bli kvavt i omklädningsrummet och ganska sent och dags att börja avsluta intervjun. Psykisk ohälsa är allvarligt, det är viktigt att prata vidare om eftersom ingen ska behöva må så dåligt som Lolas mamma gjorde.

Skolan är en plats där alla barn ska gå från fem år till 16 år och lära sig saker men är det nödvändigt i denna artikel ska vi prata om att skolan kanske är mer eller mindre nödvändig än du tror.

Jag frågade min svensklärare och hon sa att det är viktigt med läsförståelse för att både det är viktigt att läsa men om man inte förstår texten kommer man ingen vart när man läser. Annars var det också viktigt med social problemlösning för man kommer träffa många personer igenom livet så då kan det vara viktigt att veta hur man frågar om vägen utan att börja slåss eller om någon börjar slåss eller säga saker som inte är så trevliga hur man ska reagera. Många kan detta och klarar sig bra men andra har svårt för det även som vuxen kan ha svårt för det, det leder ofta till många bråk eller till och med brott eller psykisk ohälsa ibland.

Ämne i trio

De tre ämnena jag menar är matte, svenska och engelska är tre ämnen i svensk skola som brukar vara väldigt viktiga. Av alla jag har frågat sa ungefär 72% att de tyckte att någon av de här tre ämnena är väldigt viktiga.

Matte

Här var det 55,6 % som sa att det var viktigt. Matte kan vara användbart för vardaglig räkning som de fyra räknesätten, inom olika jobb eller för att komma in på gymnasier. Många tycker att om man inte jobbar med matte på sitt jobb så är inte mer en grunderna nödvändigt.

Engelska

Engelska kan vara viktig ute på resor och för att hålla kontakten med andra länder eller personer. Det var 44 % som sa att engelska var viktigt det är inte lika många procent som dem som tyckte att matte är viktigt men fortfarande ganska många. Det är hela 60,2 procent som pratar engelska i världen.

Svenska

Svenska anses som ett viktigt ämne för många men det är bara 33% som sa att svenska är ett väldigt ämne.Svenska kan vara viktigt för att läsa och skriva i Sverige eller för att prat tekniker och skrivtekniker. Så fler tycker att matte och engelska är viktigare än svenska, hur kan jag då skriva att många tycker Svenska är viktigt. För att många som jag frågade sa att det var viktigt men inte så så viktigt.

Hemkunskap

Hemkunskap är inte en av de tre ämnena jag prata om men det är ändå viktigt tycker många för man behöver det annars får man leva av rå mat och det är ofta inte så nyttigt med till exempel mikromat. Men många tycker att man kan lära sig det hemma. Det fick lika många som tyckte att det var viktigt som svenska.

Betyg

Alla har betyg från sexan och vissa skolor har från fyran. De går från A B C D E F. F är underkänt. Betyg lägger mer press på barnen men de ger också mer klart om man lyckades och hur bra man gjorde det. Många tycker inte om betyg och säger att det är stressande. Men andra säger att det är bra

Bra saker med betyg:

Man få en klarare bild på hur bra man gjorde det

Man kan få ett lättare sätt att bestämma vilka gymnasier man kan komma in på.

Dåliga saker med betyg:

Det kan bilda stress som i sin tur kan leda till fysisk ohälsa.

man kan tro fel, om en lärare säger att man fick ett A på sitt test kan man tro att man inte behöver öva als.

Så vad väger tyngst de bra eller de dåliga sakerna. Det kan jag inte svara på men det har gjorts undersökningar om detta av Folkhälsomyndighetens undersökning Skolbarns hälsovanor och Consequences of school grading systems on adolescent health: evidence from a Swedish school reform de har konstaterat att när det nya betygssystemet insats och det har blivit mer press blir fler stressade, minskar livsglädjen och fler lider av psykisk ohälsa. Det kan leda till att sova värre eller till huvudvärk som kan försämra skolarbete som kan ge sämre betyg som kan skapa stress som en ond cirkel. Att bryta cirken kan vara svårt men man kan få hjälp av vuxna, lärare eller skolpsykolog.

Den 31 januari 2020 kom corona till Sverige. Amelie Frie var en av de första läkarna som kom att vårda de svårt sjuka covidpatienterna på Karolinska sjukhusets intensivvårdsavdelning (IVA). Där jobbade hon i trånga lokaler, patienterna låg tätt intill varandra och det var långa arbetspass under hela coronaepidemi. Hon fick aldrig lämna patienten ensam och hade nästan inga raster, men hon räddade liv.

Vi går ner till källaren. Utanför fönstret faller mörkret sakta. Amelie sätter sig i soffan i träningsrummet. Det känns kallt men ändå mysigt i det lilla rummet. Amelie är 41 är gammal och bor på Lidingö med sin man och deras två barn. ”Jag kommer tydligt ihåg när dom första rapporterna kom från Kina att det hade dykt upp ett virus som verkade vara väldigt smittsamt. Två veckor efter det fick vi rapporter från Italien att corona hade kommit dit. Jag tänkte att det är bara en tidsfråga innan det kommer till Sverige, medans andra som inte jobbade inom vården inte var oroade då det bara hade spridits i Kina och något enstaka fall i Italien”. Bara några veckor efter de svenska patienterna kom hem som var smittsamma började det komma in patienter till IVA.

Amelie kommer tydlig ihåg första gången hon träffade en sjuk patient i Corona. ”De vanliga intensivavdelningarna blev fulla väldigt snabbt så vi var tvungna att öppna extra avdelningar”. En vanliga intensivvårdsavdelning har tio platser medans de extra avdelningarna som öppnades hade 28 platser. Detta gjorde att mycket mer personal, utrustning och resurser behövdes. ”Det svåraste för oss var att det låg så många patienter inne med samma virus, som man inte visste någonting om. Man hade ingen aning om vad som skulle hända, man visste om man själv skulle blir smittade eller hur sjuka patienterna skulle bli”.

I slutet av 2019 bekräftades ett nytt coronavirus som kan smitta människor identifierats i staden Wuhan i Kina. Viruset orsakar feber och luftvägsbesvär och lunginflammation. De äldre och de med bakomliggande sjukdomar drabbades värst av Covid-19.

En vanlig dag med att vårda svårt sjuka covidpatienter på IVA för Amelie kunde se ut så här. Man jobbade i team. De jobbade från åtta på kvällen till nio på morgonen ungefär. Man jobbade mellan 65-70 timmar per vecka. När man var i lokalerna behövde man sätta på sig skyddsutrustning. Man satte på sig allt i en speciell ordning. Man började med att sprita händerna, sen satte man på sig en skyddstejp på näsan. Efter det satte man på sig en skyddsmask och sedan en mössa som täckte håret. Efter det satte man på sig en rock och visir och sen gick man in i salen. När man sen slutade sitt arbetspass tog man av sig i omvänd ordning och spritade sig mellan varje steg så man inte tog med sig smittan ut. Det gjorde att man inte kunde gå ut under sitt arbetspass. Man kunde inte heller lämna patienterna ensamma, vilket ledde till att man var ganska låst där inne. De skulle ha tre raster men oftast blev det bara två på tretton timmar. Då hade man trettio minuter rast där man gick på toa och käkade och sen skulle man gå in igen. ”Maskerna var också väldig tunga så man blev ganska trött av det”. Det märks hur Amelie försöker hitta orden men finner dem inte och i ögonvrån fälls det någon liten tår. De första veckorna på IVA var stämningen ganska stressad men överlag var den ganska lugn. Det speciella med IVA är att alla patienter är sövda så man vet inte så mycket om patienten om man inte få reda på saker från närstående som familjen. Men i början av corona på IVA tog man inte emot några besök och det kändes väldigt konstigt och speciellt för Amelie, eftersom man oftast vet saker om personen. På en intensivvårdsavdelning jobbar man med att hjälpa alla olika organsystem tills något ser bättre ut och läka ut.

Hur kändes det för dig när vaccinet kom? frågar jag Amelie.

”Jättemärkligt, det kändes som ett vakuum. Vi pratar om det här på jobbet ibland, kommer ni ihåg det här, hände det verkligen. Plötsligt var allt som vanligt igen." Första gången Amelie gick in i lokalen efter corona fick hon flashbacks från tiden när hon vårade covidpatienter. ”Var är min skyddsutrustning, nej men just det, det är över nu, Det ligger andra människor där nu”. Det är som en lättnad som sprids i hela rummet när hon säger det. Vi hör ringklockan som låter från hallen, barn som säger bus eller godis.

I slutet av 2020 blev det första vaccinet mot covid-19 godkänt. Den 27 december kom det till Sverige. Sverige fick 9750 doser i första leveransen som fördelades till landets regioner. Efter vaccinet kom och allt var över kände sig Amelie jättetrött. Hon orkade inte lika mycket som hon gjorde innan pandemin. Detta ledde till att hon fick en utmattning. Men idag snart 4 år efter så mår Amelie mycket bättre och jobbar som vanligt igen. Hon säger att i framtiden om nått sånt här skulle hända igen så hade hon pratat mindre med andra om Corona för det tog väldig mycket energi från henne som hon inte hade då samt att hon hade delat upp arbetet mer. Om hon hade jobbat i två dagar i sträck så skulle nån annan få ta hennes plats och jobba två dagar i sträck så hon skulle få ha mer tid till annat och hennes familj då hon knappt umgicks med sin familj när Corona var som värst. 

”Jag hoppas att samhället i framtiden ska kunna förstå bara för att det börjar som ett litet virus som bara har smittat några människor betyder det inte att det kan bli ett jättesmittsamt och farligt virus som vi människor måste visa respekt för. Vi måste följa reglerna som är rekommenderade så vi inte smittar andra eller andra smittar oss”. Covid-19 klassas inte längre som en allmänfarlig och samhällsfarlig sjukdom. Men det finns fortfarande fall om folk som har blivit smittade men inte i jämförelse till hur många fall det var när Corona var som värst.

Nu har klockan redan hunnit bli halv nio på kvällen och utanför fönstren i träningsrummet är det kolsvart. Vi går upp för trappan till mellanvåningen och sätter oss i köket, för att äta kladdkaka. Tänka sig, för inte så länge sen var Amelie med och vårdade de mest sjuka covid patienterna och räddade flera liv. Utan henne och alla andra läkare inom vården som hjälpte till under corona, hade nog vi inte klarat oss.

"Barnskrik som ekade genom väggarna i lägenheten, torkade blodfläckar på de vita möblerna och åsynen av mamman när hon plågades av sitt eget kött och blod. ”

Under förlossningen upptäckte läkarna att mamman hade cancer och när Jasmine var tre år dömdes hennes pappa till fängelse för misshandel. Han avtjänade fyra och ett halvt år. 

- Pappa dömdes inte bara för den misshandeln han utsatte oss för, han dömdes också för all den verbala och fysiska tortyr han fick mamma att utstå. Många gånger kunde han kasta sig på henne när vi låg i rummet bredvid, berättar Jasmine. 

När pappan dömts var Jasmine och hennes syster ensamma med deras cancersjuka mamma. Systrarna hade ingen stöttning från övriga i familjen då de inte hade någon bra relation till varandra.

- Lägenheten vi bodde i var alltid stökig. Morbröder och morföräldrar gjorde det tydligt för oss att ingen plats i lägenheten, där vi gemensamt bodde, var till för oss. Jag och min syster hade inga leksaker, inga dockor att klä på kläder. Vi hade ingenting, berättar Jasmine.         

Innan mamman fick den dödliga sjukdomen så led hon av de psykiska tillstånden bipolär sjukdom och psykisk ohälsa. Trots detta så beskrivs hon som driven och spontan. Att hon led av bipolär sjukdom är något som påverkat hela hennes liv. Familjen accepterade inte detta och tog ifrån henne medicinen Litium, vilket är medicinen som förebygger maniska och depressiva perioder som förekommer inom sjukdomen. Våldsamma händelser började inträffa. Barnskrik som ekade genom väggarna i lägenheten, torkade blodfläckar på de vita möblerna och synen på mamman när hon plågades av eget kött och blod.

- Hade inte mamma fått cancer så hade familjen drivit henne till självmord, säger Jasmine idag. 

Efter några år växer Jasmine och hennes syster upp i misär.   

- Jag och min syster föddes i Sverige, men de första tre åren bodde vi i hemlandet tills vi var tvungna att flytta tillbaka till Sverige då mamma behövde få bra sjukvård eftersom hon bara blev sämre och sämre. Hon började få outhärdliga smärtor, likblek hud, samt personlighetsförändringar. 

Jasmine såg tillslut ett monster när hon såg på sin mamma, huden var gulgrön av cellgifter, ansiktet var svullet, och att höra skrik av smärta blev vardag för systrarna.  

- Som femåring lekte man med superhjältar och monster, men redan i tidig ålder blev dessa monster min verklighet, i form av en modersgestalt, förklarar Jasmine.

En utredning påbörjades i Sverige som skulle visa om mamman var lämplig att ta hand om Jasmine och hennes syster. Samtidigt satt fadersgestalten bakom galler. När familjen kom till Sverige blev Jasmine och hennes äldre syster omedelbart familjehemsplacerade. 

Den 14 juli 2012 fick systrarna tillslut besked om mammans bortgång.

I Oktober 2023 berättar den nu uppvuxna Jasmine om hur hennes traumatiska minnen fortfarande hemsöker henne. Än idag drömmer hon mardrömmar om dagen då dödsbeskedet kom. Jasmine ser trots allt negativt, vissa fördelar med den uppväxt hon fått utstå.   

- Jag har alltid behövt klara mig själv och jag känner att jag blev vuxen i tidig ålder, berättar Jasmine.  

Jasmine berättar att hon mått väldigt dåligt. Att olika självskadebeteenden och psykisk ohälsa har varit en stor del av vardagen. Och att hon idag kan känna sig ledsen över vad som hänt. Men trots allt, är Jasmine idag friskförklarad. Jasmine började även med armbrytning år 2017. 

- Genom armbrytningen kan jag äntligen göra mamma stolt, säger Jasmine.

År 2019 tog Jasmine VM guld i armbrytning. Hon kände att hon gjorde hennes mamma stolt och att hon efter detta har hittat en ny typ av motivation till armbrytningen: “att fortsätta göra mamma stolt”. 

Cancerfonden redovisar att det var 68 810 personer som insjuknade i cancer år 2021, varav 32 795 personer var kvinnor.