Synagogan var inte stor men den fortfarande gav en majestätisk känsla. Väggarna var fyllda med skrifter i jiddisch som var slita ut på grund av ålder. I synagogan fanns en bimah, som är en upphöjd plattform där någon står läser ur torah rullarna under gudstjänsten .

Efteråt gick vi till den judiska begravningsplatsen som låg bredvid synagogan. Det fanns runt 700 gravstenar totalt på begravningsplatsen, av vilka många var förstörda. Bland alla gravstenarna så fanns det några som stack ut, det var Moshe Isserles grav och hans familj. Gravarna var omringade av ett sorts svart staket. Men det var en märklig sak som fick alla att ställa frågan: "Varför fanns det stenar på gravstenarna?". Jo, inom judendomen så istället för att lägga blommor på gravarna så lägger man stenar, stenar symboliserar evighet, stenarna dör inte ut som blommor och istället kan ligga på gravstenarna mycket längre. Dessutom så kostar inte stenar någonting, alla kan ta upp en sten från marken och lägga på en gravsten, för att visa att man tänker på den personen. Därför så fanns det en massa stenar på alla gravar, de var minnen av det döda folket och en påminnelse om att de levande kommer inte att glömma om dem och vad som hände dem.

Sist men inte minst så kom vi fram till en mur. Den muren var inte en vanlig mur, den hade en hemsk bakgrund, muren var gjord av de judiska gravarna. Under andra världs kriget så förstördes många av de judiska gravarna på begravningsplatsen, den tyska armén såg gravstenarna som ett lätt sätt att skaffa en massa byggmaterial. De byggde vägar och gjorde delvis om gravstenarna till cement. Efter kriget så hittade de överlevande judarna en del av gravstenarna som det hade använts som byggmaterial. De tog hand om delarna av de förstörda gravarna och byggde en minnes mur., vid sidan av Remuh-synagogan.