Häromdagen när jag satt och kollade på TV så kommer det upp på nyheterna att fler och fler börjat strejka för miljön. Men på en helt ny nivå.

Förr så var det bara harmlösa ungdomar som satt på gatan med sina skyltar och trodde de förändrade något genom att sitta där, men nu har de insett att man inte bara kan sitta på gatan längre där man knappt blir sedd eller hörd. Utan de har förstått att de måste agera nu. Fler har tagit det till nästa steg och det har spårat ut totalt. Det har gått så långt att miljöaktivister limmar fast sig på E6an i hopp om att de ska kunna förändra något, hotar poliser och hungerstrejkar, och det allra nyaste sättet att strejka för klimatet är att kasta tomatsoppa på historiska konstverk och sedan limma fast sig på väggen. Men i och med alla resurser som behövs för att få bort dem därifrån så släpps mer avgaser ut än om de inte skulle vart där. Jag förstår inte hur de tänker att detta ska göra nån skillnad för klimatet?

De tänker fel och gör fel! Om det någon gång ska kunna påverka eller förändra klimatet vore det väl ändå smartare att limma fast sig på riksdagshuset eftersom de enda som faktiskt kan göra något åt det finns därinne.

 Miljöaktivister får strejker att låta lätt som en plätt men när det kommer till att göra nått åt det blir de till en piruett. Att strejka vad är det för nytta med det egentligen? Bara en massa slöseri på tid, pengar och ork. Miljöaktivister är inte bara farliga för sig själva längre utan de har gått längre. Att de nu inte tar hänsyn till andra är bara helt obegripligt hur de inte kan förstå att de har gått för långt!

Jag tycker det är bisarrt hur de inte förstår att dom skadar klimatet mer än försöker rädda det. Jag tror inte de tänker på det små saker som egentligen blir stora i längden tex de som limmar fast sig på motorvägen vart kommer ert lim ifrån? Hur kom ni dit? Jag tror inte att man brukar gå ut till motorvägen eftersom den oftas ligger en bit utanför.

Jag behöver verkligen veta varför ingen har tagit upp detta ännu? Jag menar att det måste väl ändå vara någon mer än jag reagerat på att de har gått alldeles för långt!