En tidigare gymnasieelev från Ingrid Segerstedts gymnasium är idag en framgångsrik filmkompositör, multiinstrumentalist, låtskrivare och producent. Idag är han 32 år gammal och är som mest känd för sitt soloprojekt med skivan “Lights & Motion”, där alla instrument spelas av honom själv. Sedan genombrottet med skivan som släpptes 2012 har han släppt skivor och låtar på Spotify med upp till 20 miljoner lyssningar. Hans namn är Christoffer Franzén.

Jag sitter i min soffa. Framför mig sitter en glad Christoffer som ler på dataskärmen från sin lägenhet i Göteborg. Klockan är ett och vi gör intervjun på distans.

Vad är passion och musiken för dig och vad tar den för plats i ditt liv, är min första fråga som jag ställer.

- Det har egentligen varit hela mitt liv sedan jag var 16. Jag gick på Ingrid Segerstedts innan där många var musikintresserade och vi brukade spela musik tillsammans på rasterna. Efter gymnasietiden hade jag svårt att slita mig från musiken. Musiken har tagit över hela mitt liv sedan dess, det blir nästan som ett tvångsbegär att skapa musik, jag kan inte styra det själv, det måste bara få komma ut. Detta skulle jag säga är ett tecken på att musik är en passion för mig, berättar Christoffer passionerat.

Christoffer berättar hur Ingrid Segerstedts haft en stor påverkan på den han är idag och på hans musik. “Jag vet inte om jag skulle göra musik ifall jag inte hade gått på Segerstedts, så känns det som i alla fall”, berättar Christoffer. Han förklarar hur det aldrig funnits på kartan att han skulle välja ett musikgymnasium utan att suget till musiken tillkom när han gick på skolan. I och med att det var så många som gillade musik i hans klass blev det att de inspirerade varandra.

Vad är det bästa och sämsta med ditt yrke?

- Det bästa med mitt yrke är att få vara kreativ och känslan när man ska hem från studion och vet att man har skapat någonting som inte fanns när man vaknade. Sedan att få dela med sig av det man gör och att även se att folk lyssnar är surrealistisk. Det finns jättemycket positivt med mitt yrke, men att känna att du skapat någonting tycker jag är väldigt härligt, säger han. 

Han beskriver att det också är ett väldigt ensamt och isolerat arbete i och med att han sitter och skriver och jobbar själv och det är en av de utmaningar han får ta i sin vardag. Han förklarar även vikten av att inte göra sitt yrke till en ångestfylld process, och hur han själv haft perioder som varit stressande. “Det är viktigt att se upp och inte förstöra gnistan i sin passion utan att uppskatta och förvalta det på rätt sätt så att man får en möjlighet att göra sin hobby till sitt jobb”, beskriver han över datorskärmen.

Christoffer har även jobbat med ett soloprojekt och berättar att han efter ett tag kände att han ville vara oberoende av någon annans tid för att skapa musik och därför ville lära sig producera egen musik. “Jag hade en period där jag hade svårt att sova och var uppe i studion och skapade musik och gick hem när det blev ljust på dagen”, berättar han. Under den perioden skrev han mycket instrumental filmmusik och fick med tiden ett filmkontrakt med ett bolag i USA som släppte skivan “Lights & Motion”.

“Jag hade inga förväntningar på att någon skulle vilja lyssna på det jag gjorde, jag brukade tänka “vad gör jag med mitt liv, ingen vill lyssna på det här” när jag gick hem från studion.”

Skivorna gick jättebra och låtarna på skivan kom även upp på Oscars-galan. De spelades även i filmtrailers i Hollywood och i olika TV serier.

Hur känns det att skivan blivit så stor? Frågar jag som följdfråga.

- Surrealistiskt, det var ett så långt steg från att sitta i Göteborg utan kontakter och göra musik på nätterna och sedan se det på Oscars-galan från sin lägenhet, det var otroligt och väldigt slumpartat men väldigt kul såklart. Skivan gav mig energi och fokus, jag fick skriva långfilmsmusik och skapa en karriär och ett liv tack vare skivan.

När jag frågar honom hur han valde namnet till sitt soloprojekt svarar han att han inte ville släppa musik under eget namn. Lights & Motion blev Christoffers artistnamn. “Jag gjorde allt själv men jag behandlade skivan som ett band och presenterade den som ett band” berättar han. Detta gjorde han för att det var lättare för honom att visualisera det, han ville att musiken skulle låta filmisk och inbillade sig att det fanns mer konstnärliga friheter som han kunde ta ett namn som inte var hans eget. “Jag tyckte att Lights & Motion beskrev min musik väldigt bra, jag ville att mina låtar skulle vara euforiska, levande och färgglada, om man ska använda abstrakta uttryck. Det målade upp en bild som hjälpte mig att visualisera hur jag ville att allt skulle vara.”

När vi senare pratar om inspiration säger han att det enligt honom inte handlar om att sitta och vänta på att inspiration ska dyka upp utan att hans tillvägagångssätt är att arbeta i studion. “Det dyker oftast upp något som är värt att jobba på. Så fungerar det för mig men alla har olika kreativa processer.”

Vad skulle du säga att du vill förmedla med dina låtar till dina lyssnare?

- I och med att jag skapar instrumentalmusik tycker jag det är intressant att det inte finns något tydligt budskap, det är upp till var och en. Det är mer en känsla som jag försöker förmedla via musiken och det kan vara allt möjligt. Det är folk som skriver och berättar hur de gift sig till min musik, att de spelats på begravningar och har även fått mail från lärare i USA som jobbar med autistiska barn som brukar spela min musik och lugna barnen. Det är jättesjukt egentligen att man får höra från så många olika människor hur de använt och lyssnat på mina låtar, jag blir väldigt ödmjuk inför det, berättar han med en glimt i ögat från dataskärmen.

Han säger hur mycket han uppskattar att så många lyssnar på det han gör och hur han inte hade räknat med det.

- Jag gick till en kompis en gång för sju, åtta år sedan, och sa “jag skrev en sju minuter lång instrumental låt igår” och han svarade “vem fan vill lyssna på den?”, berättar Christoffer med ett leende och skrattar, så att den typen av musik skulle bli så populär på Spotify är väldigt förvånande för mig. Jag visste inte att det skulle uppskattas på det sättet, det är väldigt, väldigt kul.

Han berättar att hans största dröm är att fortsätta jobba med spännande projekt och släppa egna skivor, att fortsätta utvecklas kreativt, hålla gnistan vid liv och inte tappa bort passionen. Han beskriver hur det är en fara när man gör sin hobby till sitt jobb och att det därför är viktigt att hålla det vid liv, så att man inte tar det för givet, tillägger han efter det han tidigare sagt.

När jag berättar att jag själv är intresserad av musik och gillar att sjunga och spela instrument och frågar om han har några tips på framgång och hur som man som ungdom kan utvecklas, ler han. Han berättar ivrigt hur man inte kan vänta hur länge som helst på att inspirationen slår till och att det är viktigt att disciplinera sig. Han tillägger att det är viktigt att inte känna någon press på att det måste vara fantastiskt från början. “Det tog flera år innan jag kunde dela med mig av min musik”, säger han. Han säger också att man inte nödvändigtvis behöver studera eller plugga musik, “jag själv pluggade aldrig musik utan jag gjorde “learning by doing” och det lät skitdåligt ganska länge, säger han och ler, det tar tid.” Ett ytterligare tips från honom är att spela lite instrument varje dag för att utvecklas.

Hur går det till när man skapar musik, från idé till skapande?

- Jag brukar börja med att skapa något som är tillräckligt bra att lägga tid på. Sedan sätter jag mig vid datorn och börjar bygga upp engagemanget, jag är även producent och älskar att göra den delen själv, jag ville lära mig instrument själv och därmed få möjligheten att spela in allt själv och experimentera. Först är jag en idékläckare, sedan går jag in i min “arkitektroll” , säger han och ler, och försöker få ner grunderna. Sedan lägger jag till instrument och bygger sakta tills det blir så som jag vill ha det. Själva producerandet är nästan en lika stor del av låten som tonerna och kompositionen.

Det kan ta allt från en vecka till månader innan man får klart en låt. “På min senaste skiva var det en låt som jag började göra för åtta år sedan, som jag sedan fick som jag ville,” säger han. Han beskriver även hur individuellt det är och att det ibland går hur snabbt som helst och att han därför sitter i studion varje dag, “jag vet inte när inspirationen slår till”. Ibland sitter han utan att få gjort någonting och just när han ska gå, sätter han sig vid pianot och skapar en låt.

“Jag tror att man måste sätta sig i en position där man är öppen till att testa ny musik.”

Efter drygt 25 minuter är intervjun är klar och jag stänger ner datorn och tänker tillbaka på intervjun med Christoffer. Jag insåg snabbt hur stor betydelse och hur stor del musiken och skapandet av musik har i Christoffers liv. Christoffer framför verkligen sin egen musik med sin egen stil och som lyssnare förstod jag även hur viktig produktionen är för hans musik och arbetet runt om skapandet av låtarna. Hans framgång är imponerande, från en elev från Ingrid Segerstedts till en framgångsrik musiker och filmkompositör, från skapandet av musik sittandes i sin lägenhet i Göteborgs innestad till Oscars-galan är beundransvärt och det ger beviset på att drömmar går i uppfyllelse. Han visar verkligen betydelsen av musiken i hans liv och det, för mig, är en exakt definition av passion. 

REPORTAGEBILD 1 och 2 (överst respektive nederst): Christoffer i sin studio i Göteborg. BILD: Christoffer Franzén