Under vecka 8 var det återigen dags för Göteborgs elever i årskurs åtta att komma ut på miljöpraktik. Samtidigt som man får erfarenhet av att testa på arbetslivet som väntar så ska man även hålla ögonen öppna för hur företaget motverkar vår tids största utmaning, klimatförändringarna.
Mitt namn är Filippa Bergström och jag går på Montessoriskolan Elyseum. Varje år skickas åttorna i Göteborg ut på miljöpraktik för att undersöka hur företaget som man slumpmässigt hamnade på jobbar med hållbarhetsutveckling. Detta har varit mycket uppskattat av elever under tidigare år. Jag hamnade i Svenska Kyrkans Kök och Café tillsammans med en annan elev, i Torslanda Björnlanda församling. Klockan åtta på morgonen var det dags att kliva in i församlingshemmet och påbörja första dagen av praktiken. Församlingshemmet låg i ett gult trähus. Inredningen präglades av trämöbler med små trånga dörrar som ledde in till dem olika prästernas och diakonernas kontor. Vi fick en introduktion av en av prästerna. Han var klädd i en svart skjorta vilket är typiskt för en präst samt en tillhörande vit prästkrage. Han var tydlig med att Diakonerna alltid bär gröna skjortor och Biskoparna bär alltid lila skjortor så att det skulle bli lättare för oss att känna igen. Han berättade sedan att vi skulle bege oss med en buss till den nybyggda kyrkan Amhult för att påbörja praktiken, där skulle vi hålla till hela veckan. Vi beger oss återigen ut i det blåsiga februarivädret, det biter till i kinden utav kyla. Efter en kort busstur ringer vi på den lilla svarta ringklockan utanför den moderna kyrkan. Kyrkan hade stora fönster som skapade ett härligt ljus i lokalerna. Vi fick ett fint bemötande av dem anställda i köket och vår första uppgift blev att steka pannkakor till dem små barnen som skulle komma på besök dagen till ära. Köket i kyrkan var modernt och väl organiserat efter olika sorters köksredskap, serviser och givetvis matvaror så att det gick enkelt och snabbt att hitta det man behövde. Kökschefen ordinerade att pannkakorna skulle stekas i rikligt med smör för att få den där krispiga gyllenbruna ytan. Dessutom så gjorde det att smeten släppte från stekpannan mycket lättare när det var dags att vända pannkakan. Efter att ha stekt mängder med pannkakor i över en timme satte vi oss i en utav de grönklädda sofforna för att påbörja arbetet gällande Svenska Kyrkans hållbarhetsarbete. Denna måndagen var det inte särskilt många kunder som kom till kyrkan för att äta den dagliga sopplunchen. Detta gjorde dock att vi fick mycket tid till att skriva på vårt arbete. På tisdagsmorgonen tog vi återigen bussen till den vackra Kyrkan i Amhult. Kaffet var tvunget att bryggas, grönsakerna skulle skivas och ställas fram, osten och smöret skulle läggas upp och vattnet skulle fyllas på. Detta blev vår rutin resterande dagar av praktiken. Det var heller inte långt kvar till semmeldagen och många kunder eftertraktade givetvis den söta bakelsen, därför behövdes det också givetvis vispas massor av grädde till ett underbart vitt fluff. Det behövdes även hackas massor av lök för tisdagens soppa. Efter att ha hackat ett 20-tal lökar rann och sved ögonen ganska rejält. Under tiden då lokalen inte var fylld med gäster eller när gästerna satt och åt den varma soppan tillsammans med färskt bröd så passade vi på att fortsätta med vårt Miljö-arbete. Vi gjorde intervjuer med dem anställda för att samla så mycket information som möjligt. Dessutom så undersökte vi givetvis saker själva som t.ex. deras sopsortering. Sopsortering var beläget i en svart liten träbyggnad i trädgården tillhörande kyrkan, där låg även exempelvis förrådet. Inne i soprummet fanns det ett 10-tal containrar sorterade efter olika material som t.ex. plast, matavfall osv. Detta tydde definitivt bryr sig om miljön och hållbarhetsutveckling vilket är toppen. Solen sken och stolarna ställdes upp för dagen och det var återigen dags för oss att återvända hemåt igen för att förbereda oss för nästa dag av vårt arbete. När vi klev in genom porten på onsdagsmorgonen hängde vi som vanligt av oss våra ytterkläder och väskor som vi sedan låste in i personalrummet. Alla hälsade god morgon och sedan rörde dem sig in mot rummet där alla gudstjänster hålls för att be sin dagliga morgonbön. Vi fortsatte mot köket, det doftade ljuvligt av nybakat morotsbröd. Vi började bre mackor som skulle serveras till ett gäng äldre kvinnor som samlades för att sticka en gång i veckan i kyrkan. Ost, gurka, tomat, paprika och givetvis smör skulle läggas på mackorna. Efteråt ställde vi ner alla trästolar vid lunchborden i vanlig ordning. Vi fortsatte sedan med att fylla upp vatten i stora vattenkannor och skivade sedan syrlig citron och lime för att smaksätta vattnet. När det fanns ledig tid över satte vi oss för att skriva på miljöarbetet och jag varvade det med att diska tallrikar, glas och muggar efter att gästerna ätit klart den dagliga lunchsoppan. Onsdagens soppa var champinjonsoppa den var otroligt krämig och mättande eftersom att den innehöll mycket grädde. En annan positiv sak med kökets arbete var att allt var laktosfritt eftersom att kökschefen själv är laktosintolerant. Detta är ju givetvis även bra för miljön eftersom att laktosprodukter bidrar till ett ökat utsläpp av växthusgaser vilket blir en del av den negativa globala uppvärmningen. Torsdagsmorgonen var vår sista dag i kyrkan eftersom att köket alltid var stängt på fredagar. Vi möttes återigen av en ljuvlig doft av nybakat bröd och påbörjade vår dagliga rutin. Vi slutförde vår presentation gällande verksamhetens miljöarbete och presenterade den sedan för ett antal kollegor. Vi uppmuntrade dem bland annat till att vara tydligare med att deras varor är av bra och hållbar kvalitet inför gästerna, t.ex. genom att skylta med att dem bara brygger fairtrademärkt kaffe och att alla produkter är laktosfria. Så att det blir tydligt för gästen. Vi uppmanade dem även till att undersöka om dem verkligen behöver plasta in alla matvaror efter användning. Vi avslutade med att tacka för oss och sa sedan farväl till alla härliga medarbetare. Hejdå på återseende!
