Ove är kvarterets vresige ordningsman som är emot det mesta. Han är tyngd av sorg efter att han förlorat sin hustru sedan 60-talet och blivit uppsagd från sitt arbete, men när en ny barnfamilj flyttar in i grannhuset börjar hans vresiga fasad långsamt att rämna. Filmen består av två berättelser som berättas parallellt med varandra, den ena beskriver Oves liv som yngre och den andra skildrar hans liv i nutid. Berättelsen utspelar sig mestadels i ett typiskt villaområde från 1960-talet där Ove och hans fru bott sedan det var nybyggt.

Om man tittar på karaktärerna så kan man se att regissören har försökt göra dem relativt verklighetstrogna, men så att deras personligheter är lite grann dragna till sin spets. Kollar man t.ex på Ove så ser man till en början hans typiska "surgubbe" fasad med starka karaktärsdrag, men även hans stora sorg efter förlusten av sin hustru. Även om Oves kyliga utstrålning till en stor del överskyggar hans varma och hjärtliga sidor så ser man ändå tydligt hans vilja att hjälpa folk att göra rätt i olika situationer. Till exempel när han hjälper sin nyinflyttade höggravida granne Parvaneh med hennes körlektioner, eller när han går runt i villaområdet och inspekterar allt ifrån parkerade bilar till minsta lilla cigarettfimp. Om man ser till Parvaneh så har även hon starka karaktärsdrag med hennes energi och öppenhet mot Ove som gör att hans avvisande yttre fasad långsamt börjar fallera.

Går man över till miljöerna så kan man se ett tydligt tema i valet av miljöer, där man har försökt att bygga upp känslan av det svenska 60-tals folkhemmet varvat med vardagliga nutida miljöer som många kan relatera till, vilket ökar intresset. Miljöerna i filmen kan associeras med miljöerna i Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann, där man på ett liknande sätt skildrar miljöer i olika tidsepoker som flera tittare har en relation till. 

Går man närmare in på djupet i filmen kan man dra kopplingar till nutida samhällsproblem. En koppling är den ensamheten och depressionen som Ove känner efter att hans hustru gått bort. Detta är ett växande problem i dagens samhälle just att äldre känner en stor ensamhet och att de inte längre känner sig behövda i samhället. Faktumet att man belyser detta i filmen kan i bästa fall göra att fler blir medvetna om problemet och på så sätt också börja kunna motverka det. 

Känslorna man får som tittare är många och varierar stort från början till slut. En starkt bidragande orsak till denna känslovåg är den starka igenkänningsfaktorn som man upplever som tittare. Allt detta i kombination med det imponerande spelandet av de erfarna skådespelarna gör att helhetskänslan man får som tittare upplevs lite som en känslomässig bergochdalbana. 

Det regimässiga arbetet i filmen är mycket väl genomtänkt och resulterar i en mångsidig film som vänder sig till en bred målgrupp, inte bara i Sverige utan även internationellt.                                                                                                 

Personligen uppskattar jag helheten med filmen och de hängivna insatserna av skådespelarna. På några ställen i filmen fick jag känslan att man inte riktigt utnyttjade berättelsens fulla potential, men totalt sett så är det en mycket genomarbetad och välgjord film.