Ja, som sagt så har jag alltid varit skeptisk och jag är den där personen som alltid påpekar om något inte står rätt till eller känns dåligt. Jag kan inte räkna hur många gånger jag har vänt om eller avbrutit något för att jag inte tror det kommer lyckas. Ibland när jag stänger in mig i min egna lilla bubbla för länge så fastnar jag i mina skeptiska tankegångar och ofta tappar jag tron på hela mänskligheten och vår planet. Men i somras hände något.

Jag låg i sängen hemma och scrollade lite i mitt flöde på Facebook när jag plötsligt stötte på en video. Videon var från P3 nyheter och det var en intervju med Jonas Sjöstedt, partiledare för Vänsterpartiet. Det var en kort video, inte mer än 3-4 minuter. När han blev tillfrågad om vad han tycker om flygskatt hajade jag till. Han lade fram sin idé om en årsuppdelad flygskatt. Det skulle innebära att första gången på året du flyger så betalar du lite flygskatt. Andra gången du flyger betalar du lite mer flygskatt o.s.v. Men sedan när du flyger din 231:a flygresa under året så blir det en ordentlig flygskatt. På detta sätt kommer man åt de som flyger ovanligt, eller snarare onödigt, mycket. Visste ni t.ex. att enligt Naturskyddsföreningen tar svenskarnas vanligaste resa med flyg ca lika lång tid som samma resa med snabbtåg?

Det hände något i mig. Jag såg Sjöstedts ögon lysa som en majbrasa när jag tittade på honom. Han brann verkligen för miljöfrågan. Det var då jag insåg att en 50-årig gubbe har större engagemang och hopp om framtiden än vad jag, en 15 årig kille, har. Jag förstod att jag inte kan leva skeptisk hela livet, att jag har en skyldighet som människa att inte ge upp. För mina framtida barn och barnbarns skull får jag inte ge upp. Tyvärr har inte alla världens skeptiker insett detta.

Skepticism finns överallt. Allt från fyraåringarna på dagis i Hyltebruk till Vita Huset i Washington D.C. Det kan vara en bra egenskap. T.ex så hade vi förmodligen aldrig överlevt som art om vi inte, när vi levde i grottor och som nomader, hade varit skeptiska och inte vågat oss på allt för stora förändringar. Då var det en livsnödvändig egenskap, att vara skeptisk och kunna bedöma situationer. Det är därför vi har blivit härskare över denna planet. Men vi lever inte i grottor längre (åtminstone inte de flesta av oss) VI LEVER I 2018! Det är fortfarande viktigt att kunna bedöma situationer och att vara skeptiskt till om allt verkligen står rätt till. Men inte alls i samma grad. Jordens länder är fulla av för många skeptiker som fullständigt smular sönder många av de nya idéerna som kommer upp. Förstå mig rätt. Utan skepticism hade vi inte inte ifrågasatt något och då att vi inte kunnat lösa eller ta reda på mer om det vi ifrågasatt och det hade inte heller varit bra. Och ja, världen är även full av människor är otroligt skickliga på att komma på idéer och att ifrågasätta på rätt sätt. Det är just där det sitter, i ifrågasättningar. Ifrågasätt alltid allt som du inte köper fullt ut och ta reda på mer om det området. Men ifrågasätt aldrig nya idéer och tankar i ett så tidigt stadium där du ännu inte vet om det stämmer eller inte. Ge allt och alla en chans först.

Ett alldeles ypperligt exempel på just detta var vetenskapsmannen Clair Patterson. Det var han som först insåg och började forska om förhöjda blyhalter i naturen. Han ifrågasatte en idé, gick hem och funderade, reste runt i världen för att ta reda på om det stämde eller inte. Han fick mycket riktigt fram att blyhalterna i naturen hade förhöjts drastiskt sedan den industriella revolutionen. Det han gjorde då var att gå till olika företag och regeringar men ingen lyssnade på honom. De ville ju sälja sin bensin med bly i. Patterson är då ett tydligt exempel på hur man ska ifrågasätta och sen utveckla idéer och tankar. Och såklart är då alla de företag och regeringar som struntade i honom exempel på faran med skepticism. För övrigt tog det Patterson 15 år innan någon med makt lyssnade på honom och sedan dess har vi använt blyfria drivmedel och därmed minskat halterna bly i naturen. Ska det ta 15 år innan vi lyssnar på vissa idéer om att förbättra miljön nu med? Har vi verkligen råd med det?

En annan grej som jag tänkt på är barn. När vi föds och växer upp som barn är vi som små forskare. Vi utforskar för att ta reda på vad det finns i denna världen. Vi funderar mycket och undrar över hur vissa saker fungerar. Sedan kommer vuxenvärlden och fullkomligt maler ner hela utforskandet till mjöl. Vi ombeds att inte ifrågasätta allt utan bara gå till skola, göra sina läxor och ta examen. Låter vi istället denna sprudlande känsla för att upptäcka och utforska få vara kvar har vi många nödvändiga och roliga upptäckter att vänta.

Så ni kanske undrar vad min lösning på våra miljöproblem är? (Förutom den lysande idén om flygskatt av Jonas Sjöstedt). Det är att inte vara en ideakiller. Ifrågasätt, men ifrågasätt på rätt sätt annars går vi miste om så sjukt mycket kunskap varje dag. Så om alla världens styrande skeptiker (främst gamla gubbar som efter duschen torkar sig med sedlar) kunde förstå vilken kunskap som finns att hämta om vi bara låter de som har den nå ut med den istället för att döda deras idéer och tankar från start. Så kommer vi snart ha nått klimatmålen. Vi måste fortsätta tro. Vi måste fortsätta drömma. Det är det som gör oss till människor. Det kommer gå bra. Men visst är jag...skeptisk.

Edvin Olsson