En solig tisdag sätter jag mig i Nacka Gymnasiums ljushall tillsammans med Javad Ahmadi och Ali Ebrahimi. Andra elever från skolan sitter tillsammans och pluggar samtidigt som de tar en fika från skolans cafeteria som ligger precis bredvid oss. Solen lyser upp några bord bakom oss genom takfönsterna medan vi slår oss ner för att prata tillsammans.

Både Ali och Javad kom själva till Sverige 2015 efter att båda bott i Afghanistan. Ali berättar att han föddes i Afghanistan för att sedan flytta till Iran eftersom det var krig i hans hemland. I Iran bodde han tillsammans med sin familj i ca 10 år. Ali kunde inte gå i skolan utan han fick jobba på dagarna.

- Jag jobbade som skräddare i Iran och jag tycker att det är kul, berättade Ali under intervjun.

Han sa även att han tyckte att det var tråkigt att han bara fick jobba och inte kunde gå i skolan på grund av kriget. När jag frågar honom om han saknar Iran så svarar han att han endast saknar sin familj.

Idag bor Ali tillsammans med sin gudmor men vägen hit till Sverige var tuff och han har fått uppleva mycket. För att kunna ta sig till Sverige behövde han smugglas genom gränserna. Om polisen skulle hitta honom så skulle han behöva att åka tillbaka till sitt hemland Afghanistan. Där skulle han behöva bo utan någon familj eller trygghet med anledning av kriget. För att kunna ta sig till Sverige fick han även promenera en hel del. Dessutom fick han även ta en lite gummibåt över Medelhavet där tusentals människor har drunknat, för att kunna ta sig till en trygg plats.

Väl här i Sverige trivs både Ali och Javad mycket bra. Ali kom till Sverige själv men bor idag med sin Gudmor i Stockholm. Även Javad kom till Sverige ensam och bor idag med sin familj som kom till Sverige för ungefär 2 månader sen. Innan hans familj kom så bodde han på ett flyktingboende vid Gullmarsplan som ligger i södra Stockholm. De som jobbade där fick Javad att börja dansa breakdance vilket han fortfarande gör idag och är något som han uppskattar. Han tränar dans två gånger i veckan, en gång i gamla stan i Stockholm en gång i kulturhuset i centrala Stockholm.

- Det är väldigt kul! Man får träffa nya människor och kroppen mår bra av att på röra sig, förklarar Javad för mig.

Utöver dansen så går Javad även till gymmet flera gånger i veckan vilket han värdesätter stort. Även Ali tycker om att dansa men i stället för breakdance dansar han afghansk dans som han har lärt sig från sin tid där. När han dansar så känner han sig glädjefylld precis som Javad berättade att även han gjorde. Utöver dansen så gillar Ali att spela fotboll. Tyvärr fick han sluta med fotbollen som han spelat från 4 års ålder eftersom han bröt benet. Det bästa som han minns från att spela fotboll är att spela som ett lag och göra mål.

Jag lutar mig fram på bordet och tar en klunk vatten innan jag ställer min sista fråga som handlar om deras framtidsdrömmar. När Ali jobbade i Iran så var han skräddare vilket han tyckte var mycket kul. Därför skulle han även kunna tänka sig att jobba som det även här i Sverige. Dessutom intresserar han sig även för elektronik och skulle kunna tänka sig att jobba som elektriker. Javad är inne på samma spår och säger att han tidigare har jobbat med att laga symansikener och tänker därför att han skulle kunna jobba med det, men eftersom det inte finns så många symaskiner i Sverige så skulle han vilja jobba som bilmekaniker.

Timmen som vi nu har haft på oss att interjuva varandra börjar lida mot sitt slut interjuvn avslutas därför. För att avsluta vår uppgift går vi ut i den svala solen och tar lite bilder. Men eftersom Javad var tvungen att gå kunde vi bara ta bilder på Ali.