Vi lever i en tid där allt går ut på att leva i lyx, ha mycket pengar och på att konsumera. Samtidigt skriver Lisa Schultz in en artikel hos Unicef (2023-06-27), att psykisk ohälsa drabbar många unga idag (ca 20%), och den fjärde vanligaste dödsorsaken bland 15–19-åringar är självmord. Mycket av denna ohälsa beror på stress på grund av hur världen ser ut idag. Det är krig runt om i världen, det är konflikter och oroligheter och dessutom ökar klimatförändringarna. Samtidigt så görs väldigt lite eller inget alls för att uppnå klimatmålen av världens ledare. Trots alla demonstrationer som hålls av framför allt barn och unga vuxna runt om i världen, så händer inget.

Sveriges klimatpolitik är i princip obefintlig och istället för att jobba mot att klara klimatmålen så jobbar politiken bakåt. Utsläppen av växthusgaser ökar och klimatångesten hos oss som har det ökar i samma takt.

Barnkonventionen är lag i Sverige där det bland annat står att ”Alla barn har rätt att uttrycka sin mening och få den respekterad.”, ”Barnets bästa ska betraktas vid alla beslut som rör barn.” och ”Alla barn har rätt till liv och utveckling.”. Att inte jobba för att uppnå klimatmålen och klara dem, borde då rimligtvis bryta mot denna lag. Det är inte de nu levande vuxna som kommer att få möta konsekvenserna av klimatförändringarna, utan det är kommande generationer. Det är dagens och framtidens barn som kommer att bli hårdast drabbade men ändå lyssnar inte vuxna på vad vi barn har att säga. Dagens vuxna har vår framtid i sina händer men ändå händer inget. Bryr de sig inte eller har de bara inte insett hur allvarligt läget är?

Är att konsumera i överflöd och åka på semester två gånger om året mer värt än att framtida barn, både dina egna och andras, får en framtid där alla deras behov kan uppnås? Är det rätt att man ska få bygga nya kärnkraftverk vars avfall måste lagras i ca 100 000 år innan det är ofarligt, vilket vi inte ens har en fullt utvecklad plan för än?

En dag när jag vaknar upp vet jag förhoppningsvis att min egen och framtida generationers framtid är säkra, och att vi inte kommer behöva rätta till alldeles för många misstag som dagens vuxna orsakat. En dag kanske jag vaknar upp och vet till vilken framtid jag studerat inför, och förhoppningsvis är den värd det. Det är snart för sent att rätta till misstagen. Ni vuxna i Sverige och i världen behöver ta ert ansvar och agera. Jag förstår att ni vill leva lyxiga liv och konsumera i överflöd, men vi då? Om inte vi barn kan lita på att ni vuxna säkrar vår framtid, vem ska vi då förlita oss på?