"Inget land är immunt mot modernt slaveri" lyder rubriken för ett av Bokmässans seminarium. På den orangea scenen vid Globala torget får man bland annat höra Parul Sharma, chef på Greenpeace och Pauline Göthberg, nationell samordnare för hållbar upphandling, diskutera kopplingen mellan hållbar konsumtion och mänskliga rättigheter.

 Parul Sharma, som just nu är aktuell med boken Produktionskedjan - Ditt ansvar för människan och miljön, läste ett upp ett citat ur boken. 

-För dej är det en vanlig gummisnodd, för mig är det mitt liv. Citatet kom ifrån en gummifabrik i Malaysia där en tvångsarbetare intervjuades. 

Hon diskuterade sedan hur ett hållbart samhälle och de mänskliga rättigheterna hör ihop eftersom konsumtionen kommer ifrån högriskländer där arbetare jobbar under slavliknande förhållanden. Den största tjuven i konsumtionen är inte den enskilda individen utan staten. Eftersom det inte finns lagar som reglerar var ifrån produkterna kommer, vilket gör att staten köper in dessa produkter. 

-90% utav de kirurgiska materialen på svenska sjukhus är gjorda utav någon som jobbar under slavliknande förhållanden. 

Pauline Göthberg, som är Nationell Samordnare på Hållbar Upphandling, var också en utav talarna.

-Staten köper produkter för ca 700 miljarder kr ifrån högriskländer årligen. Arbetarna i högriskländerna är inte representerade utav någon året om, vem skyddar deras mänskliga rättigheter.  

En fråga som diskuterades var om hållbar konsumtion samt produktion anses vara Sveriges största utmaning eftersom produktionen ligger i högriskländer.  

På frågan, när inte den fria marknaden gör det, vad finns det för garant för att staten ska kunna uppfylla mål 12 i agenda 2030, svarade Pauline Göthberg:

-Lagstiftning måste till men det räcker inte. För man måste då också säkerställa efterlevnad och då har ju också staten ett ansvar för att skapa resurser för kontroll, uppföljning, sanktioner och hela den biten. Så på samma sätt som man lagt över ansvaret på fria marknaden och att de ska ha den typen av mekanismer och de inte fungerar, då ska man inte heller ha en övertro på att skapande av regler så löser det sig av någon slags magisk mekanik, utan det är samma processer som måste till. Lagstiftning men också sen skapa resurser för faktiskt genomförande vilket handlar om de som jag tog upp tidigare.

På frågan om det är realistiskt för människor att sänka sin levnadsstandard för att dessa mål ska uppnås svarade hon:

- När man tänker någon slags levnadstandad med att en viss nivå är över och bra och andra lägre och sämre. Men detta är ju relativt, för ex antal hundra år sedan så levde man på en helt annan standard så vad är en okej levnadsstandard.