När den gråspräckliga katten Kevin under slutet av 2019 kom till katthemmet i Guldheden så var han mycket illa tilltygad. Han hade avklippta morrhår och skador på sina tänder, vilket är tecken på yttre våld. Kevin är bara en av över 240 hemlösa och övergivna katter som varje år tas in hos Djurens Vänner katthem. Ett katthem som verkligen behövs.

– En gång fick vi larm från en veterinärmottagning om att de hade pratat med en man som frågade vad det kostade att avliva 15 katter, berättar ordförande Solveig Gavik.

Efter att ha åkt tians spårvagn hela vägen till dess ändhållplats i Guldheden är jag framme. Vädret är grått och kallt, riktigt mitten-av-februari-väder. Snålblåsten rycker och drar i träden och höghusen som tornar upp sig omkring mig tycks nästintill dystopiska. Men det är något som sticker ut i omgivningen - en låg mossgrön byggnad som ligger insprängd mitt i bostadsområdet. Den ser lite malplacerad ut. I denna byggnad, tillsammans med en matvarubutik, en thairestaurang och en frisörsalong, ligger min destination - Djurens Vänner Göteborg. Om man kommer nära inpå ser man en grå katt och slumrar i skyltfönstret och den ligger så stilla så man kan tro att det är ett gosedjur. En liten pojke kollar glatt och pekar på katten, visar sin mamma. Jag tänker att det säkert inte är en speciellt ovanlig reaktion.

Utanför katthemmets port kommer en äldre dam som är ute på promenad fram till mig.

– De är fantastiska här, säger hon och ler brett.

Jag får berättat för mig att hon har adopterat en katt härifrån. Hon beskriver honom som en svartvit skönhet som hon hade fått syn på under ett besök på hemmet. Efter att ha stått på en väntelista under en tid så flyttade han äntligen hem till henne. Man märkte tydligt på damen, som bodde ensam, vilken enorm kärlek hon hyste gentemot katten hon adopterat.

Hemlösa katter är ett problem även i Sverige

Djurens Vänner Göteborg är en del av ett nationellt nätverk av katthem som finns på 14 ställen runt om i landet. Jag har begett mig hit för att prata med Göteborgs-föreningens ordförande Solveig Gavik.

– Jag har alltid varit intresserad av djur. Både djur och små barn kan inte säga ifrån,och därför behöver de tas hand om, säger hon.

Solveig var ung när hon började intressera sig för djurskydd och efter en tids sökande efter en perfekt förening så kom hon i kontakt med Djurens Vänner, som vid den tidpunkten var beläget i Haga men som sedan 20 år tillbaka ligger i Guldheden.

När man tänker på hemlösa katter så är inte Sverige det första land som man kommer och tänka på - det är nog de flesta eniga om. De flesta har säkert varit i medelhavsområdet där varje restaurangen utomhusservering är fylld av utmärglade katter på jakt efter matrester. Men att döma av det stora trycket på platserna på hemmet så är det ett problem även här.

– Man säger att det finns 100 000 hemlösa katter i Sverige. Man kan inte säga exakt, men jag kan nästan tro att det stämmer. När jag var ung och började med djurskydd så tänkte jag att om tio-tjugo år så finns det nog inga hemlösa katter kvar. Men de är fortfarande lika många, säger Solveig Gavik.

Katternas behov av sällskap varierar

Verksamheten har tillstånd att ha så många katter som de har och Solveig berättar att de alltid har omkring 20 katter inne samtidigt och att de alltid har kö på katter i behov av ett hem. Deras huvudsakliga uppgift är att ta hand om katter som av olika anledningar inte har ett hem. Solveig berättar att det både rör sig om katter som ägarna inte längre vill kännas vid och som lämnats på gatan, och katter som varit födda vilda. Det allra första de gör är att försöka spåra ägarna.

– Vi brukar uppmana de som hittar katten att höra sig för i närområdet, prata med grannar och sätta upp lappar. Om ingen vill kännas vid den så tar vi in den och kollar om den är chipmärkt.

Hon berättar att vid sällsynta tillfällen så får de in katter som är chipmärkta och kan ringa upp en ofta lättad och glad ägare som saknat sin katt. Hon berättar även om en katt som synnerligen stack ut i mängden. Han hade kommit till katthemmet och nä de kollade hans chip i registret så var katten bosatt i Stockholm. De ringde upp kattens matte, som överlycklig berättar att hon letat över hela Stockholm efter sin katt. Hur katten hade hamnat i Göteborgsområdet är fortfarande ett mysterium, men Solveig tänker att den kan ha klättrat in i en flyttbil eller dylikt som åkt mellan städerna.

– Jag var inte hur katten kom hit men om det är något jag vet så är det att katter är nyfikna.

Ytterligare ett fall som Solveig berättar om är en katt vars ägare hade skaffat en ny soffa - och därför låtit katten få flytta ut på gatan. Hon menar att just de katter som så uppenbart inte har någon som bryr sig om dem är de katter som de bryr sig lite extra om.

Verksamheten bedrivs av volontärer som är hos katterna varje dag - även på julafton. Deras huvudsakliga uppgifter är att behandla kattens eventuella skador eller sjukdomar hos veterinär, vaccinera och chipmärka katten, samt så fort som möjligt se till att katterna får ett nytt hem som passar just just deras specifika behov. Något som jag lägger märke till under vårt samtal är hur viktigt det är för både Solveig och katthemmet att varje katt får nya familjer som passar just dem. De nya ägarna behöver skriva på ett avtal som ger Djurens Vänner rätt att få ta del av hela processen, men även rätten att få hämta tillbaka katten om det skulle komma fram att den återigen missköts och negligeras av dess ägare. Solveig Gavik berättar:

– Sedan vi flyttade hit till vår nuvarande lokal för ungefär 20 år sedan så har vi varit och hämtat en katt som vi fick höra av grannar att den här katten har det inte bra.

Katthemmets drottning är brunspräckling och heter Freja

Lokalen är större än vad den ser ut från utsidan. I en labyrintliknande uppbyggnad träder man in i rum efter rum, alla med en eller flera katter. I första rummet jag kommer in till finns tre stycken tretton veckor gamla kattungar - varav en ska flytta samma dag som jag besöker dem. Dess nya ägare skriver på avtalet samtidigt tillsammans med Solveig när jag anländer. Kattungarna är som kattungar är mest - de busar och klättrar omkring på de filtklädda möblerna. I samma rum finns även tre äldre katter som är väldigt skygga och tillbakadragna, och jag får berättat för mig att de mer tama katterna kan ha en lugnande inverkan på katter som kommer till hemmet som icke tama. Några av dessa kommer dit som förvildade. Förvildade katter är katter som de har behövt fång i fälla - något som låter grymt men som ofta är det enda sättet att kunna hjälpa katter som aldrig haft ett hem.

– Vissa av katterna har aldrig blivit rörda av en människa. De kan ha varit födda ute, säger Solveig.

Dessa katter kan ibland behöva bo själva eftersom de inte tål andra katter, medans vissa av dem kan bo med andra katter men är otroligt skygga för människor.

– Till en början är de väldigt förskräckta och man kan endast röra dem med en tygklädd pinne för att vänja dem vid beröring, förklarar Solveig.

En av katterna som lämnade extra starkt intryck på mig under mitt besök var katten Freja, en katt som kom till hemmet som just förvildad. Freja är långhårig med en otroligt vacker täckning i mörkbrunt och oranget och fångade mitt öga så fort jag kom in i rummet. Solveig berättar att Freja är den katt som har varit på hemmet allra längst - hon har varit där i år, medans genomsnittet ligger på att katterna stannar ett par månader.

– När hon kom hit var hon absolut inte tam. Hon bara fräste och visade alla klorna på en gång.

Hon berättar även att hon själv var med och fångade in Freja med fälla, långt in under en byggnad mitt i Sisjöns industriområde. Hon har tagit rekordlång tid att få tam, och det var inte längesedan som de fick börja klappa henne. Solveig och volontärerna som är på plats beskriver henne som katthemmets drottning, något som jag efter mitt besök är beredd att hålla med om.

Även katter kan visa tacksamhet

Utöver att sköta det administrativa så ägnar sig Solveig åt så kallat fältarbete, vilket innebär att personal från katthemmet beger sig ut och själva fångar in katter som är i behov av ett hem.

– När man fångar in en katt och ser att de då är rädda och försiktiga och en vecka eller två ser hur trycka de är och när man börjar kunna klappa dem - det är underbart.

Avsluntingsvis är både jag och Solveig överens om att det finns en väldigt utspridd myt i vårt samhälle att katter är ett djur som skulle vara otacksamt och otrevligt mot sina ägare jämfört med exempelvis hundar. Men Solveig förklarar att det allra bästa med hennes jobb på katthemmet är just allt de man får tillbaka av katterna.

– På något sätt känns det som att de är tacksamma att de har kommit hit. Att de får mat varje dag, värme och en sovplats.

Ingen katt förtjänar att bli övergiven och bortglömd. Men dessa katter finns och det är ett problem - även i Sverige. Därför är det så otroligt fint att bevittna de eldsjälar som räddat så många katters liv, och som dessutom givit så mycket glädje till de som har adopterat dem. Jag lämnade katthemmet med damen jag mött tidigare i åtanke - hennes berättelse och mitt besök på hemmet gjorde att den kyliga februarieftermiddagen tycktes lite mindre kall.

TEXT OCH BILD: Hanna Pettersson