Mobbningen brukar starta med att en person sticker ut. Mobbaren är den som har mest status och den ingen vågar bråka emot. De flesta gör det för att de känner sig mer kraftfulla och tycker om att retas. Mobbaren brukar själv må dåligt och vill därför få ut sin ilska mot en oskyldig person. Det slutar med att ett helt gäng mobbar en elev och det är ledaren i gänget som bestämmer vad de ska göra.

Det finns många individer som kollar på när en elev blir mobbad men väljer att inte yttra sig varken mot mobbaren eller till någon annan vuxen. Anledningen kan vara för att man är rädd för att själv bli mobbad eller utpekad som någon sorts töntig skvallerbytta. Men man måste vara personen som vågar att göra någonting. Mobbning handlar om rädsla, tystnad, och elakhet det är lite som mobbningens kärna. För att vi ska göra slut på mobbningen en gång för alla så måste vi kunna ta vårt ansvar som individer och som medmänniskor. Vi måste våga vara obekväma, våga ta ställning och våga ta steget att prata med skolpersonal och föräldrar.

Avslutningsvis vill jag rikta mig till de föräldrar som pratar med sina barn om hur viktigt det är att vara snäll mot sina skolkamrater, men en sak ska ni veta: att ett barn gör inte som du säger utan som du gör. Skolvärlden är en spegelbild av vuxenvärlden. Tänk på vad du säger hemma om den “ feta “ programledaren eller när du skriker könsord mot andra bilister. Ansvaret och valet ligger inte bara hos barnen i skolan. Det valet har du också, varenda dag.