För det första så har älvdalska inte erkänts som ett minoritetsspråk, det kan leda till att den äldre kulturen och identiteten hos älvdalsktalande samhällen hotas. Att skydda och främja språket kan vara en viktig del av att bevara och föra vidare den unika kulturen och historien i dessa samhällen.

För det andra är älvdalska inte en dialekt, det är ett språk, när man hör älvdalska talas så låter det inte ens nära det svenska språket, älvdalskan är sig inte likt svenskan. Älvdalskan låter på ett sätt mycket hårdare än svenskan i mina öron, lite som finskan, när finska talas så låter det på ett hårt sätt och det gör älvdalskan på ett sätt också.

Om antalet talare av älvdalska är för lågt kan det vara svårt att motivera erkännandet som ett minoritetsspråk. Vissa politiska eller kulturella grupper kan vara emot erkännandet av älvdalska av olika skäl, såsom oro för att det kan splittra samhället eller underminera enheten. Men jag tror inte det, blir det klassat som ett minoritetsspråk så skulle det föra samman dem i Älvdalen.

För det tredje på Älvdalens kommuns hemsida (alvdalen.se hämtad 13/11 2023) skriver de bland annat:

’’Om älvdalska har en rik kulturell och historisk bakgrund kan det vara en anledning att erkänna det som ett minoritetsspråk. Detta kan inkludera litterära verk, traditioner, sånger och annat kulturellt arv på älvdalska’’

Det vill säga att om älvdalska har en rik kulturell och historisk bakgrund kan detta innebära att språket har varit en viktig del av samhällets identitet under lång tid. Det kan ha använts för att uttrycka och förmedla unika aspekter av lokal historia, traditioner och kulturella värderingar. Genom åren kan älvdalska ha tjänat som ett medium för konstnärlig uttrycksform, vilket inkluderar skapandet av litterära verk, sånger, och andra kulturella uttryck.

Avslutningsvis vill jag poängtera att älvdalska, en unik dialekt i hjärtat av Dalarna, bär på ett rikt kulturarv och en djup historisk förankring. Jag tycker verkligen att älvdalskan borde bli ett minoritetsspråk.